Farfar

Jag skriver till farfar, säger: läs texten, är det ok att jag publicerar den? Och han svarar: självklart, dela med dig av ditt alster. Det är vad jag vill. Jag vill dela med mig, berätta och förmedla.

Bild

Regnet mot fönstret är en vinterkväll hos farfar. Jag ligger i sängen på kontoret, på övervåningen rakt över salen. Sängkläderna är mjuka, så som de blir när de tvättats många gånger i flera år. Det doftar pelargon från blommorna i fönstret, lukten sprider sig över rummet varje gång någon drar ner rullgardinen. I vedugnen knastrar det av trä som eldas, från farfars rum hör jag hur klockan slår. Det är så ombonat varmt, och när jag vaknar kommer energin från elden att ha spritt ut sig i rummet för länge sedan och försvunnit. Jag kommer behöva gå på toan där nere, såklart, bara för att det inte finns någon uppe. Och jag kommer sätta ner varma barnsfötter, tonårsfötter, unga vuxna fötter, på ett kyligt trägolv och smyga ner för den knarrande trappan. Försiktig att inte väcka någon. Jag kommer lägga handen mot gamla träbeslag på dörrarna och tassa genom köket, ut till toaletten där kakelgolvet är uppvärmt. När jag är liten kommer jag spana ut genom det lilla fönstret, livrädd för att se en älg. Jo, på riktigt. Jag kommer smyga tillbaka lika långsamt, upp för trappan och över golven, ner i sängen. Jag kommer vända mig om på sidan och dra täcket upp till hakan. Jag kommer somna, och sedan kommer jag vakna.

Jag klär på mig och går ner för trappan. Farfars radio hörs ändå från hans sovrum, den står på sedan klockan sex. Kanske sitter han med glasögonen på nästippen och löser korsord eller sudoku i tidningen, ett gammalt suddigum ligger i fönsterkarmen. Ljuskronan över köksbordet är klädd med lingonris som han plockat. Kanske står ladudörren öppen, och jag ser farfar där ute med den toppiga mössan nerdragen över öronen, pannlampan på. Jag säger “godmorgon farfar” och han svarar “godMORgon Johanna”, ler snett. Öppnar kylskåpet, tar ut Becel och gréveost, kanske västervikskorv. Skär upp en sirapslimpa på den slitna skärbrädan vid bänken.

Jag kan repetera det här minnet. Farfar, du är så mycket av min barndom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s