Nedslag: The Old Man and the Sea

Jag vill härmed introducera en ny typ av blogginlägg: nedslag. Hur kommer dessa se ut? Kanske ni undrar. Jo, nedslag är en kortform av recension där jag kommer lyfta ut det mest essentiella och iögonfallande med den roman, novell eller poesisamling som jag har läst. Ambitionen är också att finna en twist på verket och använda den i syfte att väcka nyfikenhet. Ej att förväxla med någon slags djup dissektion dock!

Dagens inlägg blir om The Old Man and the Sea av Ernest Hemingway.

output_BjHwn3

The Old Man and the Sea utspelar sig under fem dygn, där läsaren får följa den gamle mannen Santiago på ett havsäventyr utanför Kuba. När boken tar sin början har Santiago fiskat i 84 dagar utan fångst. Hans fiskeolycka är så stor att hans unge lärling Manolin ombetts arbeta på en annan båt, men Manolin ställer alltjämt upp och tar hand om honom. Santiago känner på sig att hans otur snart måste vända, och vid lunchtid den 85:e dagen får han napp på en stor spjutfisk. Men spjutfisken är ovanligt stark och istället för att låta sig fångas påbörjas en dragkamp mellan de båda.

Kampen fortgår i tre dagar, och på ett fysiskt plan utkämpas en kraftmätning mellan Santiago och spjutfisken där fiskens styrka tär på hans åldrade kropp. Ur ett mer bildligt perspektiv förkroppsligas emellertid ett av Hemingways stora teman: ära, och äran i att inte låta sig besegras. Liksom Santiago uttrycker mot romanens slut:

‘Man is not made for defeat,’ he said. ‘A man can be destroyed but not defeated.’

Relationen mellan Santiago och spjutfisken är på samma gång dynamisk och statisk. Där finns en ömhet och känsla av broderskap, men också den ovillkorliga förståelsen för att döden de facto kommer drabba endera av dem. Stolthet, uthållighet. Hemingway presenterar värderingarna med självklarhet, och de tillåts växa genom det enkla och berättande språket.

Kortromanen anses vara ett av Hemingways absolut främsta verk, och den omnämns bland annat i motiveringen till Nobelpriset i litteratur som han tilldelades år 1954:

For his mastery of the art of narrative, most recently demonstrated in The Old Man and the Sea and for the influence that he has exerted on contemporary style.

Till mitt förtret blev läsningen av romanen något uppbruten, men jag fylls likväl – såhär ett dygn efter att jag avslutat boken – av en slags ödmjukhet inför den. Skildringen av Santiagos kamp erinrar om det eviga förhållandet mellan människan och tiden. Samtidigt känner jag mig frustrerad. I ljuset av debatten kring representationen av män både i, och som skapare av, den klassiska litteraturen måste jag påpeka att inte en enda kvinna tar plats i romanen. Är detta problematiskt? Kanske inte i det enskilda fallet, men nog är det intressant att beakta Hemingways porträttering av manligheten och egenskaper som typiskt tillskrivs män. Är det rättfärdigat att ifrågasätta litteratur som anses vara ”klassisk” i en samtida kontext? Jag tänker: just syftningen till ”klassisk” föranleder väl att litteraturen behandlar teman och motiv som är aktuella än idag. Visst fascinerar romanen, läs den! Och våga reflektera.

Vad gäller twist dyker det upp ett inlägg inom den närmsta veckan om ett litet äventyr jag och Joré ska ut på, när jag besöker henne i Edinburgh till helgen.

2 reaktioner till “Nedslag: The Old Man and the Sea

  1. Måste mannen representera sitt kön? Kan han inte representera människan? Eller det manliga i människan? En stillsam reflektion bara. / A

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s