Utmanande, okonventionellt och förbjudet – böckerna jag fått i jul

Böcker måste väl ändå toppa listan på bästa julklapp/paket? Klyschigt men sant. I år vågade jag mig på att låta andra välja böcker åt mig. Kul att utmana sin smak, tycker jag som känner att detta är ett enormt risktagande. Ehe. Jag tänkte i alla fall att vi ska kika på vilka böcker jag fick!

IMG_0766

Först: kanske den bok jag är mest spänd på att läsa. The Accusation av Bandi. Romanen är, liksom omslaget antyder, en skildring av en handfull människors liv och vardag i Nordkorea. Författaren som går under pseudonymen Bandi (betyder eldfluga på koreanska), riskerar sitt liv i och med publiceringen av boken.

IMG_0770

I julklapp av Joré fick jag Midnight’s Children, skriven av Salman Rushdie. Hade absolut ingen aning om vem författaren var. Vad jag gjorde jag? Googlade, såklart. Salman Rushdie föddes i Indien där han också tillbringade sina första år. Som tonåringen kom han till England och tog senare examen från Cambridge. Midnight’s Children anses vara hans största verk, romanen vann Booker-priset 1981 och skrev in honom i litteraturhistorien. Und so weiter, ni kan läsa Wikipediasidan själva. Hur som helst spännande.

IMG_0768

Mamma gav mig The Noise of Time av Julian Barnes. Barnes är en författare som jag tidigare bara hört talas om, men det ska det bli ändring på! Romanen, som balanserar i gränslandet mellan fiktion och biografi, tar avstamp i den ryska kompositören Dmitri Shostakovichs liv (by chance också en av mina favoriter).

IMG_0771

Jag fick en bok av Jorés flatmate Gwyn! Hur gölligt? Breakfast of Champions utkom 1973 och är Kurt Vonneguts sjunde bok. Svår att summera, ni gör bäst i att researcha själva. Verkar mycket intressant.

IMG_0767

Sist men inte minst: Ivan Ramen av Ivan Orkin. Jag fick nys om denna kokbok genom dokumentärserien Chef’s Table som finns på Netflix. Otroligt vackra och välkomponerade avsnitt om olika kockar/bagare/gastronomer och deras matlagning. Kan särskilt rekommendera det om Ivan Orkin, som är en skildring av hans uppväxt, flytt till Japan, kärlek och besatthet av ramen. Också avsnittet om Jeong Kwan är fantastiskt. Tips!

Summa summarum: temat för den här julens/födelsedagens bokskörd verkar vara utmanade och okonventionella romaner av väl- och erkända författare. Är 100% nöjd och ser fram emot att börja läsa dem.

Att komma hem

Hej kompisar,

Jag skriver från horisontellt läge i soffan hemma hos mamma. Har legat här de senaste timmarna och gjort absolut ingenting. Eller jo, ätit apelsinchokladfudge (apelsinchoklad-fudge?). Räknas det?

IMG_0708

I fredags, efter ett omlagt seminarium, tog jag ledigt från uni och bestämde att det är jul. Jul och jag ska tänka på mig själv, på hur min vår ska se ut och vad jag ska ta mig för. I ett försök att stänga ute Stockholmsbruset köpte jag en bussbiljett till jkpg med extra mycket bagage och åkte hem ett dygn senare. Det dånade i öronen när jag klev av bussen, och sanningen att säga har det nog dånat fram till kanske idag. Nu: efter några dygn av kollektivtrafik inte i närheten lika traumatisk som huvudstadens, promenad i stan med lillebror för att hitta en ugly christmas sweater, träning, middag med pappa, umgänge med kompisar och farmor och mormor och morfar, FaceTime med Joré som snartsnart är hemma och planer för julmys med Martin i helgen och min födelsedag om en vecka, nu känns det bra. Jag känner mig lugnare, mer tillfreds.

Ofta är det väl just så. För att få perspektiv krävs perspektiv. Annan luft, andra röster. Jag försöker simultant låta huvudet vila & bygga upp min kapacitet, ni vet, som en kan behöva göra efter något ansträngande. Vad har varit ansträngande? 2017. Ord jag skulle använda för att beskriva året: nervkittlande, spännande, nytt, förändring, förvirrande, drabbande. 18 år gamla rötter har ju ryckts upp. Insikter och känslor har slagit mig kontinuerligt hela hösten i takt med att tillvaron stabiliserats igen. Vill ändå tro att förändring oftast är av godo.

omgiven av idioter

Ledighetens första bok är också utläst, Omgiven av idioter av Thomas Erikson. Intressant och kul för den som gillar att analysera beteenden och människor. Och för den som bättre vill förstå andras ageranden. Erikson ger en övergripande beskrivning av IPU:s profilanalys och de fyra olika kategorier som människor kan delas in i efter personlighet/beteende. Svårt att sammanfatta, men en snabb rekommendation är att läsa den.

Kommande dagar ska få fyllas i den takt som faller sig naturlig. Jag tycker om tanken att tiden tillåts brytas upp i mindre beståndsdelar. Att timmar och minuter kan vara precis så långa som en själv vill ha dem. Mm. Ha två fina sista dagar innan julhelg och ta hand om er.

 

Recension: Begravd jätte

Idag är det: andra advent, två veckor till julafton(!!!) och nobeldagen. Dagen till ära har Jönköpings-Postens kulturredaktion publicerat kortrecensioner av Kazuo Ishiguros verk, alltså pristagaren i litteratur. Jag har läst hans kanske mest kända roman, The Remains of the Day (eller Återstoden av dagen, som den heter på svenska), tidigare och nu var det dags för Begravd jätte. 

IMG_0644

I ett 500-talets England, där troll och väsen fortfarande härjar, lever det gamla paret Beatrice och Axl. Minnet har för länge sedan svikit dem – alla i landet Britannia tycks ha drabbats av en envis glömska. Men Beatrice erinrar sig en son, kvar i en by bara en dagsvandring från deras egen. Tillsammans ger de sig ut i det karga landskapet för att finna honom.

I ”Begravd jätte” närmar sig Kazuo Ishiguro sagans och mytologins gränsland. Romanen spelar i olika dimensioner: där tonåringen ser en vemodig berättelse, kan den vuxna angripa Ishiguros stora teman. Är glömska något vackert, eller fult? Är kärleken verkligen störst?

Med boken tar Ishiguro sig an uppgiften att undersöka och utmana litterära konventioner. Det gör ”Begravd jätte” vågad och sällsam (om än lite ojämn). Människan har ju, trots allt, tjusats av berättandet och det övernaturliga sedan urminnes tider.

IMG_0645

Begravd jätte är alltså Ishiguros senaste roman. Det finns massor att säga som inte fick rum i recensionen pga platsbrist, bland annat att det är tiden ur ett historiskt, och mänskligt, perspektiv som Ishiguro såklart utmanar i sina romaner. Glömskan som Beatrice och Axl drabbas av kan angripas rent tematiskt, vad symboliserar den? Kanske hur begränsad människans levnad blir, om vi inte minns. Kanske hur glömska öppnar upp för att fånga dagen.

Artiklen i sin helhet återfinns här.

Resor, böcker och en guide till bokhandlar

Somliga samlar på souvenirer – när jag reser tycker jag om att köpa med mig böcker. En från varje resa. För att de är vackra. För att jag vill läsa dem. För att de är klassiker, och för att de blivit bästsäljare (i och för sig snarare det förra). Finns det något mervärde i att ha böcker ståendes i bokhyllan? Ja, jag tycker faktiskt det. Beauty is in the eyes of the beholder, n’est ce pas?

ezgif.com-gif-maker
Shakespeare & Company. Paris, 37 rue de la Bûcherie.
Bokhandeln öppnade för första gången 1919 av amerikanskan Sylvia Beach och blev ett tillhåll för flertalet författare som Ernest Hemingway, Ezra Pound och James Joyce. 1951 uppstod det Shakespeare & Company som existerar idag, först drivet av en George Whitman och numera hans dotter Sylvia Whitman. En vacker, gammal bokhandel med stegar längs med hyllorna. Bra utbud av klassiker, samtida litteratur, facklitteratur, lyrik. Mycket välbesökt och därmed möjligen något trång, om det är mysigt eller inte får en avgöra själv. Härifrån köpte jag med mig favoriten Wuthering Heights 2014.

Waterstones. Storbritannien/Nederländerna/Belgien.
Jo, Waterstones finns lite överallt. Det är Akademibokhandeln deluxe, i positiv bemärkelse. Oftast stora lokaler på flera våningsplan, kunnig personal. När vi skulle läsa Madame Bovary på engelskan i tvåan på gymnasiet, 2015, fick jag med mig en utgåva från London.

Open Door Bookshop Almost Corner BookshopRom, Via della Lungaretta 23 & Via del Moro 45.
Minns inte exakt var jag köpte Le Petit Prince, men det var i Rom. Hade gärna besökt bokhandlarna ovan, men Open Door Bookshop var stängd när vi var där. Pittoreska och genuina!

Bücherborgen. Berlin, under en bro nära Savignyplatz.
En stor bokhandel insprängd under en bro i Berlin. Stort utbud av klassiska böcker om konst, design, mode, fotografi, film. Det var inte här jag inhandlade Tales of the Jazz Age heller, men mycket fin bokhandel att strosa omkring i.

The English Bookshop. Stockholm, Södermannagatan 22.En bokhandel på hemmaplan. Är belägen på söder, ganska nära Nytorget. Vacker och mysig, välsorterad. Härifrån köpte jag Leaves of Grass av Walt Whitman, förmodligen en av mina vackraste böcker. Tror den är inbunden i graverat (fejk?)skinn. Väl värd ett besök!

Come in Llibreria Anglesa La CentralBarcelona, Carrer de Balmes & Carrer de Mallorca.
Alltså, det dräller ju av bokhandlar i alla städer. Här är två i centrala Barcelona som jag besökte i våras. Fick Wide Sargasso Sea rekommenderad av en tjej som jobbade i en av butikerna. Den tar avstamp i Jane Eyre, men berättar om Rochesters fru (”the mad woman in the attic”) och det liv hon levde i Karibien innan hon kom till England.

Och så mina två senaste inköp, A Christmas Carol från Edinburgh och Dantes Inferno, den första delen av Den gudomliga komedin, inhandlad nu senast i Paris. Från Waterstones och Shakespeare and Company. Det var alles, och givetvis långt ifrån alla bokhandlar en kan tänkas vilja besöka under resor i Europa. Nu ska de läsas, också.

 

fyrtionio

December nu. På andra sidan fönstret har kondensen klättrat uppför rutan. Och det är mörkt, ungefär hela tiden. Åtminstone när dagarna tillbringas inomhus. Veckan började lovande, idag har jag: skrivit recension, pluggat + lapat solljus genom fönstret, lunchat med mamma och gått på föreläsning. Veckan bjuder i övrigt på en hög med intressanta gästföreläsningar, bland annat nobelpristagarna i fysik, kemi och ekonomi som kommer till universitet för att prata. Kul, tycker jag som gillar Vetenskapens värld på måndagar, heh.

Veckans läsning 📚: A Christmas Carol av Charles Dickens. Övrig kulturell stimulans 🗯 ska jag eventuellt hämta från en konsert med Adam Pålsson på lördag. Kanske.

Har er vecka börjat bra?

IMG_0577

When good Americans die, they go to Paris

För en vecka sedan spatserade jag runt i Paris. 48h tur och retur. Ändå hann jag känna mig uppfylld av atmosfären, lite mer kosmopolitisk än vanligt. Det måste finnas en anledning till att så många författare uttalat stora ord om denna stad. When good Americans die, they go to Paris, sa Oscar Wilde. Gäller det svenskar också?

IMG_0378

Weekends känns som ett fenomen. Du sätter dig på ett plan, åker till en plats, hinner vara där precis tillräckligt länge för att göra dig ”””hemmastadd”””, åker hem. På så sätt är de närmast traumatiska? Resan sammanföll mellan ganska hektiska veckor, men blev ändå det där andrummet jag hade hoppats på.

Vi promenerade mer eller mindre överallt – längs med gator där träden var klädda med ljusslingor, förbi crêpestånd och vagnar varifrån det osade av rostade kastanjer. Vi gick till Louvren, Carrefour (för er som inte vet: ett supermarket, mat är viktigt), till och upp i Triumfbågen och längs med hela Champs Élysées. Många +++. Tyvärr också100% obekvämt eftersom jag var naiv och packade ner platta sneakers och numera lever med en inflammerad/sträckt/??? fot.

IMG_0536IMG_0537

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eiffeltornet besöktes. Vi köade i säkert 1.5h i bitande, kylig vind innan vi tog hissen upp till andra våningen. Tur för oss att vi timeade solnedgången. Nere vid Trocadero glimrade blixtarna från människor som fotade.

IMG_0540

Och Notre Dame, Shakespeare and Company. Nu ska jag vara lite bitter och säga att jag tycker det är trist att bokhandeln blivit… kommersialiserad? Det stod en säkerhetsvakt utanför bokhandeln och såg till att det inte var alltför många människor inne samtidigt.  Har dessvärre inte monopol på att tycka om böcker och dessutom var jag ju turist själv. Ehe. Jag tog i alla fall hand om min tradition att köpa en bok varje gång jag är utomlands (vilket lett till en ganska ansenlig kollektion böcker). Från Paris fick jag med mig Dantes ”Inferno”. Mer om det i ett annat inlägg.

På söndagen åt vi av hotellets extended kontinentalfrukost, tog metron till châtelet och RER till Charles de Gaulle, tillika den mest förvirrande flygplatsen jag någonsin varit på. Jag har avtalet med mig själv att någon gång bo i Paris, om så bara för en månad. Kanske plugga, Sorbonne? Till dess ska jag *vårda* min franska och minnas den här resan som väldigt fin.