Alt-J

Hörni, jag ska strax åka in till uni, men först: ett gäng bilder från konserten jag var på i söndags.

IMG_1473IMG_1474IMG_1475

Faktiskt (hör och häpna) min första konsert. Och den var riktigt bra. Alt-J är ett brittiskt indierockband, tydligen långt mer kända i UK än jag trodde. Själv har jag bara lyssnat på dem sedan i höstas.

Spelningen var på Annexet vid Globen, kanske ca 2000 personer där? Mysigt och intimt. Vi smådansade och sjöng med någon meter från staketet. Platserna får tumme upp.

IMG_1476IMG_1478IMG_1477IMG_1480

Tillåt mig att tipsa om låtarna: Breezeblocks, In Cold Blood, Left Hand Free, Fitzpleasure, Matilda. Finns på Spotify, såklart.

IMG_1481IMG_1483IMG_1484

Det var alles. Nu ska jag bege mig. Läser pjäsen Waiting for Godot av Samuel Beckett just nu till littveten, vi ska analysera den på torsdag. Blir spännande. Ha en bra tisdag!

Vårkänslor, kultur & ännu mer kultur

Hallå kompisar,

Den här veckan har jag haft vårkänslor. Möjliga anledningar till varför: luften har varit ljummen och doftat av växtlighet som vaknar till liv, fåglarna har kvittrat (redan!) och människor har kommit ut ur sina vinterskrymslen för att befolka stan. Så. Härligt. 👈 Det där bankade jag ner på tangenterna. Vi kollar på vad jag hittat på.

IMG_1260IMG_1259

Veckan har laddat mina kulturdepåer. Det känns som när en är full av d-vitamin, vilket jag för övrigt inte kan minnas senast jag var. I alla fall. I lördags mötte jag upp Linnéa på stan. Vi käkade lunch på Sally Voltaire & Systrar på tredje våningen i Åhléns-huset. God mat, bra pris. Win-win. Sedan tog vi spårvagnen till Djurgården och gick på utställningen ”Mitt 50-tal” på Nordiska Muséet. Den får betyget 3.5/5 av mig, + för intressant perspektiv och kul med mode, – för ganska kort och inte så interaktiv.

Och på söndagen gick jag och Lejla på Kung Oidipus & Antigone på Dramaten. 150 kr/biljett för människor under 26 år, jag klagar inte. Vi läste de två draman på gymnasiet, vilket såklart underlättade förståelsen för vad som utspelade sig på scen. Uppsättningarna har fått fin kritik och jag skulle nog ge den 4/5. Gillade Antigone mest. Funderade också på varför teater idag måste vara så minimalistisk, varför nyproduktioner ska vara så… avskalade och moderna. Någon som har ett bra svar?

IMG_1147

En annan dag intervjuade jag författarparet Agnes och Elias Våhlund inför Smålands litteraturfestival. Intervjun ligger uppe på JP:s hemsida men jag ska se om jag kan publicera den här också. Och så träffade jag Stina Wirsén, i ett liknande uppdrag. Lånade en kompis kamera och bestämde mig för att spara ihop till en egen.

IMG_1233IMG_1261

Sedan har jag pluggat och jobbat. Köpt biljetter till London för att hälsa på Laura i mars. Lagat middag åt vänner, pub:at med klasskompisar. Hälsat på farfar på sjukhus, det var så fint och kul att träffa honom.

Jag har fått höra att ju äldre en blir, desto fortare känns det som att tiden går eftersom varje år blir en mindre procentuell del av din totala livstid. Det låter ju rimligt och logiskt, eller hur? Ändå kan jag både chockas och förundras över tidens framåtskridande. Att jag snart bott i Stockholm i ett halvår, fast det känns som längre tid samtidigt. Att en annan del av livet har börjat nu, en vuxnare och kanske ensammare. Men också starkare och mer självständig. I allting är jag glad för mig själv, för min familj & mina vänner. Det var en omvälvande höst och nu längtar jag efter en spirande vår.

IMG_1107

Och ikväll ska jag och Martin på konsert. Bådas första! Mamma sov över från igår och lämnade puderlila rosor efter sig, nu står de här på köksbordet där jag sitter och skriver. På tisdag ska jag på Call Me By Your Name på bio, någon som sett den? Jag är orimligt taggad. Och ännu mer teater senare i veckan. Nästan komiskt med så många olika event, men mest kul såklart.

Har ni haft en bra vecka? Jag hoppas det. Ta hand om er.

Recension: Natthimmel med kulhål

Idag är jag på uni från 08-20 och tänkte därför att vi ska blicka tillbaka på december. Jag hade nämligen läst den amerikansk-vietnamesiska poeten Ocean Vuongs diktsamling ”Natthimmel med kulhål” och recensionen publicerades i JP.

FullSizeRender

Ocean Vuong kom som tvååring från Vietnam till USA. Under uppväxten blev en fysisk, och språklig, integration central . I ”Natthimmel med kulhål” bär hans dikter spår av hemlandet, arv och sexualitet. Samtidigt finns i poesin en språkligt mästerlig och högst existentiell dimension.

Skrivandet som process bär med sig något på samma gång existentiellt och pånyttfödande. Ocean Vuong, poet och skapare av diktsamlingen ”Natthimmel med kulhål”, sätter ord på denna närvaro i en förklaring till varför han skriver: ”I am writing because they told me to never start a sentence with ’because’. But I wasn’t trying to make a sentence – I was trying to break free.”

Ocean Vuong föddes 1988 i Ho Chi Minh City, Vietnam, men flydde som tvååring till USA tillsammans med sin familj. Det finns en medvetenhet i Vuongs tillkännagivande som rotar sig hos mig. Kanske existerar den på villkoret av den språkbarriärer han som nyanlänt barn tvingades överkomma. Han berättar själv att han i fjärde klass fortfarande hade svårt att skriva, och därför brukade plagiera stycken från olika böcker till textuppgifterna. En dag bestämde han sig för att skriva en riktig dikt. Ur Martin Luther King Jr:s tal ”I Have A Dream”, då okänd för Vuong, hämtade han inspiration till texten ”If a Boy Could Dream” och målade genom orden ”promised land” och ”mountaintop” upp stora drömlandskap.

Idag har Ocean Vuong jämförts med både Emily Dickinson och William Shakespeare. Jag skulle vilja kalla honom sin egen. ”Natthimmel med kulhål”, en diktsamling i stort format med 95 äggvita sidor, är en skildring av livet. Här finns berättelser från Vietnam och kriget, likaså betraktelser över den kämpande modern och den mer frånvarande fadern.

I dikten ”Telemachos”, som i grekisk mytologi var son till Odysseus, porträtteras dynamiken mellan far och son: ”[s]om alla goda söner drar jag upp min far/ur vattnet, släpar honom i håret/ […] jag knäböjer intill honom för att se hur djupt/jag kan sjunka. Vet du vem jag är,/Ba? Men han svarar aldrig. Svaret/är kulhålet i hans rygg, bräddfyllt/med havsvatten”. Vuong väver varsamt ihop ett smidigt språk med skärvor av minnen och symboler. Genom ett modernismens kärleksmöte med något mycket mer arkaiskt lyckas Vuong erövra språket.

Aubade – en dikt eller sång om två älskandes uppbrott i gryningen. I ”Aubade med brinnande stad” varvas diktning om de beväpnade styrkorna i södra Vietnam 1975 med Irving Berlins ”White Christmas”. Kontrasteringen som uppstår är magnifik. ”Han fyller en tekopp med champagne, lyfter den till hennes läppar./Gapa, säger han./Hon gapar./Utanför loskar en soldat/sin cigarett medan fotsteg fyller torget som sten fallen från himlen. May/all your Christmases be white”.

De stilistiska företeelserna gör Vuongs dikter närmast fysiska. Orden bryter upp dikterna, liksom spricker längs med en husvägg. I det krackelerade har han sedan planterat. Och på så vis överkommer han de litterära konventionerna, i relation till hans egna språk blir de passé.

Dikterna är ödmjuka – måhända inte alltid i en ordagrann bemärkelse – men ödmjuka inför ovissheten. Språket är muskulöst och elegant, som en kropp som bär. Samtidigt förtvivlat och desperat. ”Säg kapitulation. Säg alabaster. Stilett./Kaprifol. Gullris. Säg höst./Säg höst trots det gröna/i dina ögon. Skönhet trots/dagsljus. Säg att du skulle döda för den”.

Ocean Vuongs poesi har formats med händerna. De är frukten av tidens umgänge med livet, eller kanske som han själv formulerar: ”[e]n amerikansk soldat knullade en vietnamesisk bondflicka. Alltså finns min mor./Alltså finns jag./Alltså: inga bomber = ingen familj = inte jag”. Dikterna reflekterar en medvetenhet som är få förunnad, i de lever på samma gång en konstant och en variabel vars samspel fyller texterna av liv.

 

Listan om böcker

Det är vinter i Stockholm och jag tänker att det är mysigt att läsa listor då? Minusgrader är ju synonymt med listor och te och filtar.

IMG_1180

Jag och min favoritbok.
100% jobbig fråga men jag tänker inte ändra mig, det är Wuthering Heights för alltid.

Läser just nu.
På tunnelbanan: Sapiens av Yuval Noah Harari. I sängen: Bränn alla broar av Siri Helle. I soffan: fortfarande A Christmas Carol av Charles Dickens (kan ju inte vänta tills nästa jul med att läsa ut den heller).

Den bästa platsen att läsa på.
Hemma – i min nyfixade myshörna i soffan. Annars kommer första pris alltid gå till hammocken i farfars trädgård om somrarna, särskilt innan han var tvungen att såga ner den enorma lönn som växt bredvid huset sedan han var liten.

IMG_1182

En tidning.
ICA:s tidning Buffé är mitt största guilty pleasure :)) Annars gillar jag tidningen Skriva och DN/SvD. Bild från nyss. Det ni inte ser är allt stökigt vid sidan av fotot.

En kokbok.
En? Varför inte flera, jag säger: Bonniers vegetariska kokbok, Bonniers kokbok, Det koreanska köket och Ivan Orkins Ramen. Tips tips att kika på dokumentärserien Chef’s Table på Netflix, särskilt avsnitten om Ivan Orkin och Jeong Kwan i säsong två. Magiska.

En bok av en svensk författare.
Kanske Hjalmar Söderbergs Doktor GlasJag vet allt det här av Annika Paldanius är också bra.

En bok som får dig att gråta.
Längesedan nu, men Himlen börjar här var en av mina favoritböcker i tidig tonår.

En viktig bok.
The Accusation av Bandi, berättelser från  människors vardag och liv i Nordkorea.

En bok av en utländsk författare.
The Noise of Time av Julian Barnes, fick av mamma i julklapp!

IMG_1191

Så sorterar jag min bokhylla.
Faktiskt efter epoker/genrer, jag har alltså hittat på ett eget klassificeringssystem. Kan dock meddela att jag är mycket beskyddande över mina böcker, Martin fick inte hjälpa mig sätta upp bokhyllan när vi flyttade, mvh kontrollbehov haha.

I all korthet: grekiska klassiker/medeltiden, Shakespeare, brittiska romantiker, moderna brittiska klassiker, Penguins English Library-serie (se bilden), ryssar, fransoser och tyskar, nordamerikanska klassiker, östasiatiska böcker, svenska klassiker, svenska moderna klassiker, svensk poesi, politik, andra världskriget och sist men inte minst generell contemporary litteratur. Ja, det var det 👏👏👏

En tjock bok.
Dostojevskijs Crime and Punishment, som jag har lovat mig själv att läsa i år.

En bok som berör.
Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen.

En tunn bok.
Marguerite Duras Älskaren, har inte läst än.

IMG_1181

En snygg bok.
Finns så många! Tycker min bokhylla mest består av snygga böcker *skryt*, Modernistas nyutgåvor av Tove Janssons romaner och noveller som utkom förra sommaren är superfina!

Presenttips.
Engelska/amerikanska böcker med soft cover, pga nästan alltid fina omslag? Det var ett väldigt generellt tips. Känns som att böcker behöver individanpassas. Kanske en kokbok, i sådana fall är Mobergs Så gott som grön fin att ge, jag gav den till pappa.

Ska läsa sen.
To the Lighthouse av Virginia Woolf och The Accusation av Bandi. Vill börja läsa dem nu men får tygla mig, har annars en tendens att läsa flera böcker samtidigt (som ni kanske märkt).

Listan hämtad från Flora.

 

Här är litteraturen att spana in i vår

Visst fick jag till en clickbate:ig rubrik där? Vi ska kika på litteratur från vårens utgivning! Det var länge sedan jag satte mig ner och granskade säsongernas utbud, men här kommer ett axplock av allt som ges ut. Observera 1 att de är valda efter min smak och mina referensramar. Observera 2 att jag inte läser deckare, genren är därför inte representerad.

collage

Agnes Lidbeck debuterade 2017 med romanen Finna sig, en skildring av ett urholkat äktenskap och en kvinna som ”lagt hela sitt existensberättigande i männens blickar, bara genom att vara attraktiv där kan hon finnas”, som SvD skriver. Boken hade helt gått mig förbi, men ska definitivt läsa den i år. Lidbeck ger i vår ut sin andra roman Förlåten på Norstedts, liksom diktsamlingen ”Ur” på Ellerströms förlag. Spännande!

collage-3

Något annat spännande är docenten Carl Cederström (Stockholms universitet) och professor André Spicers (Cass Business School) självhjälpsprojekt som mynnat ut i Den vilda jakten på ett (bättre) jagUnder 2017 antog de 12 månatliga utmaningar för att systematiskt förbättra olika delar av sitt liv, allt för att undersöka den extrema självhjälpskultur vi lever i idag. Om ni googlar har de intervjuats i tv.

I januari ökar de sin produktivitet, i juni maximerar de sin sexuella njutning och i september ska de bli miljonärer. Experimentet förvandlas snart till ett sätt att leva, där de investerar stora mängder tid och pengar i att bli den optimala versionen av sig själva.

Eileen är en helt annan roman, om en bekymrad och bitter ung kvinna som tar till snatteri för att ljusa upp sina dystra dagar. Mötet med den gladlynta Rebecca Saint John väcker hopp om en begynnande vänskap, men visar sig urarta i ett brott bortom reson.

collage-2

Floders stad av Zubhair Ahmes beskrivs av förlaget Modernista som en ”föregångare till en ny tradition av amerikansk poesi, med teman som migration, exil, flykt från krig, hos poeter som Ocean Vuong och Solmaz Sharif”. Just Ocean Vuongs diktsamling läste jag i december och tyckte oerhört mycket om, har därför en *känsla* av att denna kan vara intressant.

Det skrivande livet är essäisten Annie Dillards redogörelse – liksom titeln antyder – för livet som en skrivande människa och skrivandets villkor. Från Ellerströms.

collage-4

Slutligen två ungdomsromaner. Läser tämligen lite YA nu för tiden men måste ändå tipsa om Till alla killar jag har gillat av Jenny Han (för tyckte så mycket om den när den utkom för något år sedan) och Warcross av Marie Lu (för Marie Lu är en grym författare). Bra presenter till någon du känner, eller skön, icke-ansträngande läsning. Se Lavender Lit och Modernista förlag.

Det var alles för vårens utgivning! Måste säga att jag har höga förväntningar på de romaner, diktsamlingar och fackböcker jag listat. Vad är ni sugna på att läsa? Har ni hittat någon bok att låna/köpa hem?

Recension: Hur jag lärde mig förstå världen

Jag såg Hans Roslings videos om världshälsa och statistik för första gången på högstadiet.  Vi hade haft lektioner om global uppvärmning och befolkningstillväxt på samhällskunskapen, det var pappa som visade mig dem. Roslings arbete tangerade min egen dröm om att då bli läkare. Och han förklarade statistik på ett så fascinerande sätt, som väckte intresse hos en av matte annars ganska måttligt intresserad tjej.

Känner du till Hans Rosling? Du svarar förmodligen ja. Men jag copy pastear in den video jag fick se, för kanske sex år sedan, ändå.

Årets första bok jag läste ut, tillika ✅ på att läsa mer facklitteratur 2018, var Hans Roslings memoar Hur jag lärde mig förstå världen. När Rosling i februari 2016 fick besked om den cancer som skulle orsaka hans död ett år senare, hade han påbörjat boken Factfulness. Parallellt utvecklade sig en berättelse om hans liv och karriär, som alltså gav upphov till memoaren.

IMG_1035

I Hur jag lärde mig förstå världen redogör Rosling kronologiskt för sin uppväxt, tid på läkarlinjen i Uppsala, arbete i Mocambique, hur han blev forskare och sedan lärare, liksom hur Gapminder kom till och fick ett nästan explosionsartat genomslag. Samtidigt berättar han om hur varje skede i livet har gett upphov till, eller snarare förstärkt, hans stora passion för världen och folkhälsa. Ungdomskärleken Agneta finns alltid med.

Memoaren är på samma gång utbildande som underhållande. Här erbjuds en tillbakablick på svensk och global historia, skeenden i tiden som kan ha gått människor förbi.

Roslings kännetecknande entusiasm ljuder i boken, den föder en nyfikenhet hos mig att veta mer. Språket är lättläst och fängslande. Kanske är dessa romanens mest centrala och viktiga egenskaper – i en tid då fake news och negativa synvinklar på folkhälsa och miljön penetrerar nyheter är Roslings ord betryggande. Inte för att en tillåts pusta ut, utan för att han väcker intresse och en vilja att bidra.

Pause, play, januari

Jag rör mig bland kontraster.

Åker med mormor och morfar från Jönköping upp till Stockholm igen. Vi kör de trettio-någonting milen norrut under klar himmel. Den här vintern kan de klara himlarna räknas på ena handens fingrar, det känns så i alla fall. En annan morgon är världen utsökt blå och täckt av rimfrost, det är alldeles för lätt att glömma bort sådana dagar. Bloggis 2Helgen efter tentan sover kompisar över, vi ser på Sameblod och Slumdog Millionaire. Jag kommer på det fenomenala i att ladda ner e-böcker på tunnelbanan (ja, jag föddes igår) och läser ut Hans Roslings sista bok, Hur jag lärde mig förstå världen. Den är lärorik och fascinerande, en fin bok att ge i present till någon ung (eller gammal). Och jag får ett recex: Bränn alla broar av Siri Helle. Kort om boken,

Utåt sett har Liv Björk det perfekta livet. Hon har ett välbetalt finansjobb, gör avundsvärda uppdateringar på Instagram och dricker hälsosmoothies till frukost. Så varför är hon så olycklig? I tonåren skrev hon ett brev till sig själv, som hon skulle läsa om hon någon gång övervägde att ta sitt liv. I brevet finns en uppmaning att ge livet en sista chans, spendera alla pengar och göra det där hon drömt om men aldrig vågat. Liv bestämmer sig för att ge det tre månader…

Sidorna 0-51 har överraskat mig. Språket är kvickt och handlingen känns, tråkigt nog, trovärdig. Kanske för att Helle hittills målar upp en tämligen sann version av verkligheten. Mer kommer i en recension när jag läst ut den.

Bloggis 1

Stockholm känns mer som hemma nu, men jag har i uppdrag av mig själv att upptäcka stader mer. Inleder med ett besök till IKEA Kungens Kurva som jag, i och för sig, varit på förut. Brunchar på Gast, äter dyr avokadomacka med ägg som nog tyvärr hade varit godare om den varit gjord hemma, dricker bryggkaffe. Men allt är förlåtet pga den söta loggan och fina lokalerna och elefantöronen. Detta var igår och efteråt påbörjade jag min termin _två_. Ibland är det svindlande hur fort tiden går, inte konstigt att hjärnan behöver hjälp och tid att acklimatisera sig.

Och, i år ska jag läsa litteraturvetenskap 1. Först på tur att studeras är Fröken Julie, lite lyx att vi läste den på gymnasiet. 100% glad för kursen, hoppas jag kommer fortsätta vara det om några veckor till. Dessutom juridik då. Är allmänt glad på januari för ska på museum och teater x 2 och konsert inom loppet av några veckor. Men önskar mig verkligen mer ljus. Idag tex var det skymningsmörkt kl 12. Sedan började det förvisso snöa, så det är också förlåtet.

Nu sitter jag hemma i mitt kök och sneglar mot den mysiga hörnan av soffan, men först ska här pluggas. På bordet står krispiga tulpaner och det doftar av toscakaka, ostigt värre men äsch. So long!

Vad ska jag läsa?

Hej kompisar,

Nytt år, nya mål. Medan jag i och för sig är ett troget fan av allt vad planering och målsättning heter, vill jag också vara någon som kan påbörja projekt varje dag oberoende av årsskifte. Men jag tänker inte ljuga. Det är ju kul att måla upp visioner kring det nya, särskilt vad gäller läsning.

Så vad ska jag läsa 2018? Jag skriver ner detta utan att ha funderat kring målen tidigare. Hoppas att de ska vara doable, heh.

IMG_0861

💌 Läsa 34 böcker. Varför just 34? Jag tänker att en bok varannan vecka ungefär borde vara en ok takt, plus några extra på sommaren.

💌 Rensa i min ”currently reading”-lista på Goodreads. Detta betyder att: Duktiga flickors revansch, The Sellout och A Christmas Carol ska läsas ut.

💌 Klippa några hyllvärmare. Sådana där som stått i bokhyllan i flera månader eller år. Förmodligen: I Love Dick, Kriget har inget kvinnligt ansikte, Allt jag inte minns, The Light We Cannot See. Med flera

💌 Mer facklitteratur! Exempelvis World Order av Henry Kissinger.

💌 En rysk bjässe. Förmodligen Dostojevskij.

Också blogga regelbundet och dela med mig mer till er med vad som är på gång. Som läget ser ut ska jag dessutom plugga litteraturvetenskap på halvfart i år! Ska bli mycket kul. Men framförallt läsa och skriva för att det är kul. Tänker trycka extra mycket på just det.

Har ni några mål för er läsning eller dylikt?

2017

2018 är inringt. Jag tillbringade kvällen hemma hos Martin. Lagade 3-rätters, skålade i champagne, betraktade fyrverkerierna från ett trädäck. Det vilar ett lugn över det nya året, något solitt, något starkt som är på samma gång fysiskt och mentalt. Här vibrerar utmaningarna och jag välkomnar dem. Men först en tillbakablick på 2017 och framförallt min läsning.

collage-2018-01-01

2017 läste jag 18 böcker, 3402 sidor. Har inte räknat ut detta själv utan tagit hjälp av det fantastiska Goodreads. I alla fall. Jag satte 30 böcker som mål, ett tal mitt 14-åriga jag hade skrattat åt. Förr kunde jag läsa tredubbelt så många. Men alltså, det har ju _hänt_ så mycket det senaste året att läsningen faktiskt hamnat vid sidan.

collage-2018-01-01-2

Våren innebar plugg – åt, andades, levde för exams. Samtidigt läste jag The Vegetarian av Han Kang, en favorit. I svenskan betade vi av En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf, tyckte mycket om den, och Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. När det sista provet var avklarat tog jag semi-sommarlov, åkte till Barcelona med fina vänner och gick balen. Jag recenserade diktsamlingen I civil av Amalie Smith (läs!), Hejdå tonårsångest av Louise Halvardsson och Brev från Auberginerepubliken av Abbas Khider.

collage-2018-01-01-3

Sedan kom sommaren och !studenten! Den 16 juni, en fredag, ekade tutor och lastbilshorn genom staden. Har sällan känt en så genomträngande lycka. Jag gick på Jorés mottagning dagen därpå, dansade med bara fötter på deras persiska matta ute i trädgården och firade födelsedagar på Vätterstranden. Läste Me and Earl and the Dying Girl av Jesse Andrews, lärde mig om syskons olika personligheter genom Äldst, yngst eller mittemellan av Elisabeth Schönbeck och läste tunna, men svårsmälta noveller från Novellix. Eller sjunk i havet av David Mohseni.

collage-2018-01-01-4

Jobbade intensivt från juni till augusti, men åkte till farfar och till Ellen Keys bostad Strand mellan Ödeshög och Omberg med Joré. Utflykten blev ett reportage i Jönköpings-Posten tillsammans med läsning av Keys verk Barnets århundrade. Till Tove Janssons födelsedag hade jag skrivit ytterligare ett reportage i samband med Modernistas nyutgivning av hennes noveller och romaner. collage-2018-01-01-5Och i slutet av augusti gick flyttlasset mot Stockholm tillsammans med Martin. H j ä l p vilken omställning: ny stad, ny tillvaro, nya människor och samboskap. Joré var på besök och tillsammans åkte vi tre tillbaka till Jönköping över en helg för att delta i IB:s Diploma Ceremony. Jag höll tal och fällde tårar över vänner som skulle flytta långt bort.

Sedan följde inspark på jurist, sittningar och utgångar. Jag läste Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen (så bra), Innan ankorna drunknar av Ivana Vukadinovic och Två par systrar av Marilynne Robinson – också en favorit. Ernest Hemingways The Old Man and the Sea fick följa med när jag åkte till Edinburgh, boken lämnade jag på en bar. Förhoppningsvis har den ett nytt hem nu.

collage-2018-01-01-6

Jag läste och skrev om Ocean Vuongs diktsamling Natthimmel med kulhål, många likes på den. Gick promenader med nya kompisar efter plugg på universitet och försökte nog förstå att tillvaron på ett halvår blivit helt utbytt. Men som min kära mamma sa, apropå inlägget Att komma hem: kanske har rötterna inte ryckts upp så mycket som de har förstärkts och sträckts ut. Fint sätt att se på det.

collage-2018-01-01-7

I november åkte jag och Martin till Paris, mmm. Vem kan säga något ont om Paris? Under en helg promenerade vi flera mil, åt baguette och salami och ost och drack vin. Besökte Louvren, Notre Dame, Triumfbågen och Eiffeltornet. Precis vad en vill ha ut av en weekend. Jag fortsatte temat att inhandla en bok på varje ställe jag är utomlands och fick med mig Dantes Inferno hem.

Läste mjölk och honung av Rupi Kaur, Simma med hajar av Joris Luyendijk (ännu mer tips!), Omgiven av idioter av Thomas Erikson och Kazou Ishiguros Begravd jätte. Nu allra senast påbörjade jag Charles Dickens A Christmas Carol, men jag har inte läst ut den än. Istället har jag firat jul och min födelsedag, umgåtts med vänner, familj och ätit god mat. 2017 avslutades på god ton, ni vet, med värme. Jag kan se tillbaka på året och förundras över allt som hänt, hur mycket jag ändå tycker att jag har utvecklats. Alla ögonblick som inte fångades på bild men som lever kvar någonstans.

Inför 2018 hoppas jag på kvalitetsläsning, äventyr, resor, kompisar och styrka. Gott nytt år!