Vårkänslor, kultur & ännu mer kultur

Hallå kompisar,

Den här veckan har jag haft vårkänslor. Möjliga anledningar till varför: luften har varit ljummen och doftat av växtlighet som vaknar till liv, fåglarna har kvittrat (redan!) och människor har kommit ut ur sina vinterskrymslen för att befolka stan. Så. Härligt. 👈 Det där bankade jag ner på tangenterna. Vi kollar på vad jag hittat på.

IMG_1260IMG_1259

Veckan har laddat mina kulturdepåer. Det känns som när en är full av d-vitamin, vilket jag för övrigt inte kan minnas senast jag var. I alla fall. I lördags mötte jag upp Linnéa på stan. Vi käkade lunch på Sally Voltaire & Systrar på tredje våningen i Åhléns-huset. God mat, bra pris. Win-win. Sedan tog vi spårvagnen till Djurgården och gick på utställningen ”Mitt 50-tal” på Nordiska Muséet. Den får betyget 3.5/5 av mig, + för intressant perspektiv och kul med mode, – för ganska kort och inte så interaktiv.

Och på söndagen gick jag och Lejla på Kung Oidipus & Antigone på Dramaten. 150 kr/biljett för människor under 26 år, jag klagar inte. Vi läste de två draman på gymnasiet, vilket såklart underlättade förståelsen för vad som utspelade sig på scen. Uppsättningarna har fått fin kritik och jag skulle nog ge den 4/5. Gillade Antigone mest. Funderade också på varför teater idag måste vara så minimalistisk, varför nyproduktioner ska vara så… avskalade och moderna. Någon som har ett bra svar?

IMG_1147

En annan dag intervjuade jag författarparet Agnes och Elias Våhlund inför Smålands litteraturfestival. Intervjun ligger uppe på JP:s hemsida men jag ska se om jag kan publicera den här också. Och så träffade jag Stina Wirsén, i ett liknande uppdrag. Lånade en kompis kamera och bestämde mig för att spara ihop till en egen.

IMG_1233IMG_1261

Sedan har jag pluggat och jobbat. Köpt biljetter till London för att hälsa på Laura i mars. Lagat middag åt vänner, pub:at med klasskompisar. Hälsat på farfar på sjukhus, det var så fint och kul att träffa honom.

Jag har fått höra att ju äldre en blir, desto fortare känns det som att tiden går eftersom varje år blir en mindre procentuell del av din totala livstid. Det låter ju rimligt och logiskt, eller hur? Ändå kan jag både chockas och förundras över tidens framåtskridande. Att jag snart bott i Stockholm i ett halvår, fast det känns som längre tid samtidigt. Att en annan del av livet har börjat nu, en vuxnare och kanske ensammare. Men också starkare och mer självständig. I allting är jag glad för mig själv, för min familj & mina vänner. Det var en omvälvande höst och nu längtar jag efter en spirande vår.

IMG_1107

Och ikväll ska jag och Martin på konsert. Bådas första! Mamma sov över från igår och lämnade puderlila rosor efter sig, nu står de här på köksbordet där jag sitter och skriver. På tisdag ska jag på Call Me By Your Name på bio, någon som sett den? Jag är orimligt taggad. Och ännu mer teater senare i veckan. Nästan komiskt med så många olika event, men mest kul såklart.

Har ni haft en bra vecka? Jag hoppas det. Ta hand om er.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s