Dagarna som varit

Det bidde en paus. Veckopaus. Jag stannade av både träning och blogg – det behövs ibland, inte sant? Vi kikar på vad som hände medan jag var tyst i etern.

collage1

En kväll gick jag hem från ett seminarium i litteraturvetenskap. De senaste två veckorna har vi läst poesi. Mycket känner jag igen från IB, men Inger Christensen är en ny potentiell favorit. Ska kika mer på henne. Och himlen var så fin. Ibland rusar livet på, då får en stanna i tio sekunder och andas vinterkyliga andetag som svider i lungorna och nyper i kinderna och knäppa en bild. Pausa tiden, tvinga den att stå still.

Jag beställde hem Call Me By Your Name. Är någon förvånad? Nä. Den är bra, som förväntat. Men jag har reflekterat lite över konsumtion – vad jag väljer att lägga pengar på, vad som är samhällets syn/uppmaning till konsumtion – och vill utmana mig själv till mer medvetna val och köp. Det gäller även saker som jag normalt betraktar som lättare att rättfärdiga att köpa. Böcker är ju bildning, ett ganska starkt argument för varför de ska få stå i hyllan istället för att lånas hem. Jaja, en lite spretig tanke. Får skriva mer om det i ett annat inlägg.

collage

I fredags åkte jag hem till Jönköping. Skrev kontrakt på JP för sommarjobb(!) och mötte  upp Jacob som var hemma från London. Vi åt ceasarsallad på Bryggan, det är deras bästa. Det är fint att få möta upp sina vänner from far away på hemmaplan ibland. Världen är ännu mindre och större idag, tror jag.

Annars umgicks med pappa, var på 50-årsfest. Gick skogspromenad med mamma ute i Dumme Mosse, åt vietnamesiska vårrullar, såg filmen Sully om piloten som landade ett American Airlines-flygplan i Hudsonfloden (läskigt) och kom ikapp den tid som varit sedan sist.

Just nu sitter jag vid köksbordet och skriver rättsfallskoncentrat. Eller skrev, tills jag tog en paus. Ehe. Monsteran är i full färd med att föda fram ett nytt blad. Lakanen ligger på tork, sträckta över soffan. Och solen skiner. H.j.ä.l.p vad mycket det gör för humöret. Ska återgå till plugg nu. Ha en fin lillördag vänner.

 

Lördagslistan

Kanske beror det på en god natts sömn, kanske mina två koppar kaffe, kanske veckan som varit eller ägg Benedict till frukost – det är lördag och jag känner mig inspirerad. En mycket härlig känsla som jag är ivrig att ta vara på. Därför ger jag er en lista om och med kultur, hoppas ni gillar’t.

v


🌻 Musik
Vi börjar med något enkelt. Jag har skapat en spellista! Beskriver den såhär: lördagslounge, framför en kopp kaffe eller med en bok i handen. Chill, indiepop/rock, klassiskt, tänkte uppdatera den varje helg. Tycker ni ska gå in och följa precis nu.


🌻 Artikel
Igår vaknade jag upp till ett sms från Joré, läs den här skrev hon och länkade till en artikel på sidan Culte. ”Is love just a selfish act?”. Sandra Beijer ställer fem frågor om kärlek till den brittiske författaren och filosofen Alain de Botton. Mycket intressant och tankeväckande.

🌻 Litteratur
Jag läser Call Me By Your Name just nu. Har kommit en tredjedel in i boken, tycker om den men ska erkänna att filmen har naglat sig fast vid mitt medvetande. Det är inte ofta filmatiseringar överträffar böckerna.

🌻 Poesi
Tomas Tranströmers ”Nocturne”. Googla och läs hela.

🌻 Film
För en vecka sedan såg jag filmen Spotlight, om journalisterna och redaktörerna på Boston Globe som under 2001 och 2002 bestämde sig för att gräva efter sanningen kring katolska kyrkans mörkläggning av pedofila präster och övergreppen de begått. Verkligen sevärd. Byt ut Melodifestivalen mot den här!

🌻 Dokumentär
Vill tipsa om Minimalism – a documentary about the important things. Här intervjuas människor som avsäger sig det amerikanska idealet, att saker gör en lycklig. Länkar till min kompis Hannahs blogg, hon har skrivit mer om den. Är personligen ganska fascinerad av minimalism, inte nödvändigtvis i den utsträckning att jag vill förändra hela mitt levnadssätt, men jag tror att det är ett ämne som både är och kommer bli mer och mer aktuellt i framtiden. Finns på Netflix.

🌻 Mat
Kanske inte räknas som kultur, men ändå. Bibimbap. Kräver lite tid och tålamod men det är så gott. Vietnamesiska vårrullar, som en asiatisk tacos. Friterade rispapper, vill testa själv ikväll. Ramen. Är helt insnöad på asiatisk mat just nu, märker jag. Pulled jackfruit, köp hem och gör själv, kan intyga att det ser ut och smakar (nästan) som pulled pork. Blev hungrig av att skriva det här, haha.

Hoppas ni får en fin lördag, vad ni än har för er. Vad är era bästa kulturtips just nu?

Tiden genom mobilanteckningar

Min första mobilanteckning skrev jag i september 2013. Det är fyra och ett halvt år eoner  sedan. Vi jämför, då: jag var 14 och gick sista året på högstadiet. Hade en sliten iPhone 5 och valde IB utan att känna någon annan som skulle börja på programmet. Kommer aldrig sluta förundras över tiden. Låt oss kika på några fragment.

vinter 2015

collage116 år & kärlekskrank. Det känns fint att ha fått vara det i så ung ålder. Det är nästan lite genant för mig själv, att läsa vad jag skrev hösten 2015. Insikten om att jag påbörjar ett nytt årtionde i livet har blåst liv i någon slags känsla av auktoritet. Jag var ju så liten då. Ändå avskydde jag när folk försökte hävda min ålder mot mig, så jag tänker inte göra det mot Johanna bakom anteckningarna.

IMG_1635

2016

collage2

collage3

Andra året på gymnasiet gick perfekt långsamt. Jag pluggade nog mest, och skrev min första recension för JP:s kultursida i maj 2016. Det var stort. Jag och Joré gjorde verklighet av vårt projekt Berätta lite om dig själv, i anteckningen längst upp till vänster var vi i fart med att skriva pressmeddelanden inför vernissagen. Och Joré stoltserade med slagfärdiga citat.

IMG_1646

Annars funderade jag mycket på vart jag skulle ta vägen efter studenten. Sökte universitet utomlands, internationella relationer. I backspegeln kanske ett försök att rationalisera min dröm om humaniora, men idag hade jag gärna pluggat det. Jag kom in i London och Warwick.

IMG_1648

Och samtidigt försökte jag förstå att världen som jag kände den höll på att vittra sönder. Vänner skulle flytta, människor jag inte kunde föreställa mig att leva långt ifrån. Jag ville frammana styrka inifrån, få mig själv att klara 2017, precis som jag skrev. Nu tänker jag att även om en kan stå stark när allting blåser, finns det saker som en aldrig kommer kunna gardera sig för. Livet händer, ju. Ofta är det fint, ibland bara väldigt svart.

2017 & 2018

collage4

Jag skrev både mer och mindre förra året. Mer, som i reportage, recensioner, uppsatser. Mindre, som i anteckningar, dagbok. Det är okej. Varför det inte skulle vara det. Jag vet inte riktigt när jag skriver som mest, om det är när jag mår bra eller dåligt, när jag är lugn eller uppe i varv. Har inte klurat ut det än. Men det är en sådan sak jag skulle vilja rucka på i vardagen för att undersöka mer, och det är delvis därför jag skriver här.

Nu fick ni ett urval av tiden genom mina mobilanteckningar. En del kärlek, en del funderingar, en del livet. 100% ärlighet och det som varit mig nära.

Recension: Bränn alla broar

Sökandet efter lycka – kanske är det västvärldens febrigaste jakt. Regelbundet uppmärksammas rapporter som blottlägger ungas ständigt ökande psykiska ohälsa. Samtidigt toppar självhjälpsböckerna Adlibris lista över bäst säljande: vi ska lära oss att äta mat som gör oss vackrare, öva sömntekniker för att sova bättre. Instagram blir ett urval ur livets mest tillgjorda och perfekta ögonblick.

Nä, alla självhjälpsböcker är inte av ondo, såklart. Och Instagram är både kul och effektfullt. Jag är motståndare till ingetdera, men visst har vi alla känt på lågan? Undrat, reflekterat och diskuterat varför människor av vår tid lever i sådan olycka trots sina ofta trygga liv. Ämnet är ju otroligt aktuellt.

IMG_1612

Bränn alla broar möter läsaren Liv Björk när tillvaron är som mörkast och livet som mest bräckligt. Hon har ett välbetalt finansjobb, planerar sina utgångar för att maxa feedet på Instagram och dricker smoothies till frukost varje morgon. Ändå vill hon dö.

I en låda på vinden finner hon ett brev, adresserat till hennes framtida jag. Där finns en uppmaning om att, om hon någon gång överväger att begå självmord, ge livet en sista ärlig chans. Att göra allt det där hon alltid drömt om, bränna alla broar. Liv bestämmer sig för att ge det tre månader.

Med ett uppriktigt och samtida språk målar författaren Siri Helle upp berättelsen om Livs dryga 90 dagar kvar i livet. Tidigt i romanen synliggörs spänningarna mellan Livs inre och de yttre faktorer som påverkar henne. Hennes psykiska ohälsa är central, samtidigt ges spelrum för en begynnande relationer, som till gatukonstnären Sanna. Romanens knappa 300 sidor är lätta att läsa, däremot svåra att smälta. Bitvis återfinns toner av humor: som när Sanna kritiserar Livs oförmåga att sitta still och göra ingenting (igenkänningsfaktor), eller när Liv äntligen ryter ifrån mot sin chef. Men i grund och botten väljer jag att se Bränn alla broar som en allvarlig roman, som belyser ett allvarligt samhällsproblem. Varför finner Liv ingen mening med livet?

Handlingen är kumulativ. Medan dagarna till dödsdatumet blir färre eskalerar, nästan urartar, Livs tillvaro. Kanske kunde lite spänning omfördelats till bokens mitt, kanske kunde försöken att reflektera vår samtida hets varit lite mindre krystade. Ändå måste den dramaturgiska kurvan berömmas, för är det inte när livet är som mest kritiskt som de sanna värdena brukar materialiseras? Främst har Helle skrivit en aktuell roman som med svärta och värme når ut med självrannsakande budskap. Här belyses hur snedvriden vår jakt på lycka faktiskt är: så ofta söker vi meningen med livet och alltför sällan meningen det.

IMG_1613

Tack Lousie Bäckelin förlag för recensionsexemplaret!

Om januari

Alla jag pratat med tycker att januari varat i evigheter. Håller ni med? För mig känns december som ett helt annat kapitel i livet, samtidigt har januari försvunnit på ett ögonblick. I sann blogganda tänkte jag skriva ett inlägg varje månad där jag reflekterar över veckorna som varit, och särskilt min läsning. Reflektion är ett nyckelord i mitt liv, haha. På gott och ont.

IMG_1020

I början av januari berättade jag om mina läsmål. Jag vill: rensa bland min ”currently reading”-lista på Goodreads, klippa några hyllvärmare, läsa mer facklitteratur, för att nämna de mest intressanta. Faktum är att jag bara läste ut två böcker: Hans Roslings memoar Hur jag lärde mig förstå världen och Sandra Beijers Allt som blir kvar. Check på mer facklitteratur. Jag säger *bara* för att jag också påbörjade Sapiens av Yuval Noah Harari, Bränn alla broar av Siri Helle OCH Waiting For Godot av Samuel Beckett. Så bra gick det med att rensa i currently reading.

Men vet ni, även om mål är kul och peppande försöker jag personligen lära mig att det, som Karin Boye sa, är vägen som är mödan värd. För mig är mål otroligt triggande. Samtidigt övergår de också lätt i någon form av undermedvetna prestationskrav. Det är inte där jag vill hamna med min läsning, inte heller med den här bloggen. Här vill jag dela med mig av det jag tycker är kul, ju.

IMG_1518-1

Vi fortsätter. Januari har varit en bra månad. Framförallt för att jag varit glad, känt mig lycklig. Det är ingen ovanlig känsla, jag tror bara att en generellt glömmer bort att memorera de fina stunderna. Jag låtsas att de finns i ett rum inuti mig, där jag kan komma ihåg dem om jag drar med fingrarna längs med väggarna och känner på det raspiga.

Konserten var ett sådant tillfälle. Att hälsa på farfar likaså, eller när jag såg Call Me By Your Name på bio i tisdags. Längesedan jag fick en så stark känsla för en film/bok, får flashbacks till när jag var tolv tretton fjorton. Den var magisk, allt från ljudet av mogna persikor och kroppar mot tunna lakan till scensättningen och skådespeleriet. Ren njutning. *Ok, skulle klistra in GIF:en och fick hjärtsnörp. Jag är 100% förälskad i den här filmen, no kidding*

Credit: Sony Pictures Classics.

I övrigt: jag läser numera juristprogrammet på heltid och litteraturvetenskap 1 på halvfart, för er som undrar. Några dagar förra veckan genomförde jag intervjuer för Smålands Litteraturfestival som äger rum idag i Nässjö, imorgon i Jönköping och på söndag i Värnamo. Pratade med barnboksförfattarna Elias och Agnes Våhlund, illustratören Stina Wirsén och Sandra Beijer. Ska se om jag kan lägga ut intervjuerna för er att läsa. Har umgåtts med kompisar, Martin, åker hem till Jönköping imorgon.

Februari blir nog mer vardag, särskilt som kurserna fortskrider. Har inget gigantiskt inplanerat, men vill verkligen läsa Call Me By Your Name (som jag såklart köpte, vad annars) och The Accusation av Bandi. Kanske göra något kul här, vem vet!

Det var en lite spretig reflektion, kanske. Jag hoppas ni har det bra. Hur har era januari varit?