Recension: Bränn alla broar

Sökandet efter lycka – kanske är det västvärldens febrigaste jakt. Regelbundet uppmärksammas rapporter som blottlägger ungas ständigt ökande psykiska ohälsa. Samtidigt toppar självhjälpsböckerna Adlibris lista över bäst säljande: vi ska lära oss att äta mat som gör oss vackrare, öva sömntekniker för att sova bättre. Instagram blir ett urval ur livets mest tillgjorda och perfekta ögonblick.

Nä, alla självhjälpsböcker är inte av ondo, såklart. Och Instagram är både kul och effektfullt. Jag är motståndare till ingetdera, men visst har vi alla känt på lågan? Undrat, reflekterat och diskuterat varför människor av vår tid lever i sådan olycka trots sina ofta trygga liv. Ämnet är ju otroligt aktuellt.

IMG_1612

Bränn alla broar möter läsaren Liv Björk när tillvaron är som mörkast och livet som mest bräckligt. Hon har ett välbetalt finansjobb, planerar sina utgångar för att maxa feedet på Instagram och dricker smoothies till frukost varje morgon. Ändå vill hon dö.

I en låda på vinden finner hon ett brev, adresserat till hennes framtida jag. Där finns en uppmaning om att, om hon någon gång överväger att begå självmord, ge livet en sista ärlig chans. Att göra allt det där hon alltid drömt om, bränna alla broar. Liv bestämmer sig för att ge det tre månader.

Med ett uppriktigt och samtida språk målar författaren Siri Helle upp berättelsen om Livs dryga 90 dagar kvar i livet. Tidigt i romanen synliggörs spänningarna mellan Livs inre och de yttre faktorer som påverkar henne. Hennes psykiska ohälsa är central, samtidigt ges spelrum för en begynnande relationer, som till gatukonstnären Sanna. Romanens knappa 300 sidor är lätta att läsa, däremot svåra att smälta. Bitvis återfinns toner av humor: som när Sanna kritiserar Livs oförmåga att sitta still och göra ingenting (igenkänningsfaktor), eller när Liv äntligen ryter ifrån mot sin chef. Men i grund och botten väljer jag att se Bränn alla broar som en allvarlig roman, som belyser ett allvarligt samhällsproblem. Varför finner Liv ingen mening med livet?

Handlingen är kumulativ. Medan dagarna till dödsdatumet blir färre eskalerar, nästan urartar, Livs tillvaro. Kanske kunde lite spänning omfördelats till bokens mitt, kanske kunde försöken att reflektera vår samtida hets varit lite mindre krystade. Ändå måste den dramaturgiska kurvan berömmas, för är det inte när livet är som mest kritiskt som de sanna värdena brukar materialiseras? Främst har Helle skrivit en aktuell roman som med svärta och värme når ut med självrannsakande budskap. Här belyses hur snedvriden vår jakt på lycka faktiskt är: så ofta söker vi meningen med livet och alltför sällan meningen det.

IMG_1613

Tack Lousie Bäckelin förlag för recensionsexemplaret!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s