Lämnar London

Det är konstigt att få växa upp i tjugoförsta århundradet. Människor är så mobila, det är lätt att resa. Jag har alltid älskat flygplatser av just den anledningen – här förenas folk av olika nationaliteter, etniciteter, av olika ålder och kön för att ta sig någonstans. För att resa bort eller komma hem. Det är fint.

Just nu sitter jag i gaten på Heathrow, påväg hem. I lördags gick jag upp vid halv sju för att åka till London, säga hej till Laura och Jacob.

Från Heathrow tog jag tuben in till Camden. Där mötte Jacob upp mig, vi köpte med oss indiskt och gick hem till hans korridorsrum. Och när Laura slutat jobbet lite senare på kvällen korsade jag halva stan för att ära middag på hennes italienska kvarterskrog. Kan ju redan nu påpeka att det blev en matresa i ordets sanna bemärkelse. Det är väl ändå den bästa typen av resa, eller?

Söndagen inleddes med brunch på ett (skandinaviskt) café i Notting Hill som hette Lisa’s. Vet inte hur skandinavisk maten faktiskt var + att det var ganska pricy, men min eggs florentine var god i alla fall.

Sedan tog vi bussen in till Natural History Museum och strosade omkring. Såg utställningar om evolutionen och människokroppen och dinosaurier, sådant som en läste senast på gymnasiet men som av någon anledning är mycket mer intressant nu. Därifrån åkte vi till Covent Garden, satt på en asiatisk restaurang i tre timmar och bara pratade. Åt mat som kvalificerade in på min topplista över bästa-maten-någonsin och njöt. Älskar att ha vänner som också är foodies.

Igår gick vi på stan, småshoppade lite. Sa hej till Jacob igen (bodde hos Laura). Var på pub och åt tapas vid London Bridge. Pratade oss till sömns på kvällen. Det är skönt att kunna ”bara umgås” också när en är ute och reser.

Imorse fick jag två ensamma timmar i stan innan jag tog mig ut till flygplatsen, så passade på att gå till Waterstones. Köpte Why I’m No Longer Talking To White People About Race. Andades London-luft och sa hejdå för den här gången. Saknar att inte ha mina vänner vid min sida varje dag, men försöker se fördelarna i det. Som att jag kan dra utomlands över en helg, sätta mig på ett flyg i två timmar och tillåtas upptäcka en helt annan del av Europa. Som att jag får längta lite efter dem, för det behöver en göra efter vänner lika mycket som partners, tror jag.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s