Om januari

Alla jag pratat med tycker att januari varat i evigheter. Håller ni med? För mig känns december som ett helt annat kapitel i livet, samtidigt har januari försvunnit på ett ögonblick. I sann blogganda tänkte jag skriva ett inlägg varje månad där jag reflekterar över veckorna som varit, och särskilt min läsning. Reflektion är ett nyckelord i mitt liv, haha. På gott och ont.

IMG_1020

I början av januari berättade jag om mina läsmål. Jag vill: rensa bland min ”currently reading”-lista på Goodreads, klippa några hyllvärmare, läsa mer facklitteratur, för att nämna de mest intressanta. Faktum är att jag bara läste ut två böcker: Hans Roslings memoar Hur jag lärde mig förstå världen och Sandra Beijers Allt som blir kvar. Check på mer facklitteratur. Jag säger *bara* för att jag också påbörjade Sapiens av Yuval Noah Harari, Bränn alla broar av Siri Helle OCH Waiting For Godot av Samuel Beckett. Så bra gick det med att rensa i currently reading.

Men vet ni, även om mål är kul och peppande försöker jag personligen lära mig att det, som Karin Boye sa, är vägen som är mödan värd. För mig är mål otroligt triggande. Samtidigt övergår de också lätt i någon form av undermedvetna prestationskrav. Det är inte där jag vill hamna med min läsning, inte heller med den här bloggen. Här vill jag dela med mig av det jag tycker är kul, ju.

IMG_1518-1

Vi fortsätter. Januari har varit en bra månad. Framförallt för att jag varit glad, känt mig lycklig. Det är ingen ovanlig känsla, jag tror bara att en generellt glömmer bort att memorera de fina stunderna. Jag låtsas att de finns i ett rum inuti mig, där jag kan komma ihåg dem om jag drar med fingrarna längs med väggarna och känner på det raspiga.

Konserten var ett sådant tillfälle. Att hälsa på farfar likaså, eller när jag såg Call Me By Your Name på bio i tisdags. Längesedan jag fick en så stark känsla för en film/bok, får flashbacks till när jag var tolv tretton fjorton. Den var magisk, allt från ljudet av mogna persikor och kroppar mot tunna lakan till scensättningen och skådespeleriet. Ren njutning. *Ok, skulle klistra in GIF:en och fick hjärtsnörp. Jag är 100% förälskad i den här filmen, no kidding*

Credit: Sony Pictures Classics.

I övrigt: jag läser numera juristprogrammet på heltid och litteraturvetenskap 1 på halvfart, för er som undrar. Några dagar förra veckan genomförde jag intervjuer för Smålands Litteraturfestival som äger rum idag i Nässjö, imorgon i Jönköping och på söndag i Värnamo. Pratade med barnboksförfattarna Elias och Agnes Våhlund, illustratören Stina Wirsén och Sandra Beijer. Ska se om jag kan lägga ut intervjuerna för er att läsa. Har umgåtts med kompisar, Martin, åker hem till Jönköping imorgon.

Februari blir nog mer vardag, särskilt som kurserna fortskrider. Har inget gigantiskt inplanerat, men vill verkligen läsa Call Me By Your Name (som jag såklart köpte, vad annars) och The Accusation av Bandi. Kanske göra något kul här, vem vet!

Det var en lite spretig reflektion, kanske. Jag hoppas ni har det bra. Hur har era januari varit?

Här är litteraturen att spana in i vår

Visst fick jag till en clickbate:ig rubrik där? Vi ska kika på litteratur från vårens utgivning! Det var länge sedan jag satte mig ner och granskade säsongernas utbud, men här kommer ett axplock av allt som ges ut. Observera 1 att de är valda efter min smak och mina referensramar. Observera 2 att jag inte läser deckare, genren är därför inte representerad.

collage

Agnes Lidbeck debuterade 2017 med romanen Finna sig, en skildring av ett urholkat äktenskap och en kvinna som ”lagt hela sitt existensberättigande i männens blickar, bara genom att vara attraktiv där kan hon finnas”, som SvD skriver. Boken hade helt gått mig förbi, men ska definitivt läsa den i år. Lidbeck ger i vår ut sin andra roman Förlåten på Norstedts, liksom diktsamlingen ”Ur” på Ellerströms förlag. Spännande!

collage-3

Något annat spännande är docenten Carl Cederström (Stockholms universitet) och professor André Spicers (Cass Business School) självhjälpsprojekt som mynnat ut i Den vilda jakten på ett (bättre) jagUnder 2017 antog de 12 månatliga utmaningar för att systematiskt förbättra olika delar av sitt liv, allt för att undersöka den extrema självhjälpskultur vi lever i idag. Om ni googlar har de intervjuats i tv.

I januari ökar de sin produktivitet, i juni maximerar de sin sexuella njutning och i september ska de bli miljonärer. Experimentet förvandlas snart till ett sätt att leva, där de investerar stora mängder tid och pengar i att bli den optimala versionen av sig själva.

Eileen är en helt annan roman, om en bekymrad och bitter ung kvinna som tar till snatteri för att ljusa upp sina dystra dagar. Mötet med den gladlynta Rebecca Saint John väcker hopp om en begynnande vänskap, men visar sig urarta i ett brott bortom reson.

collage-2

Floders stad av Zubhair Ahmes beskrivs av förlaget Modernista som en ”föregångare till en ny tradition av amerikansk poesi, med teman som migration, exil, flykt från krig, hos poeter som Ocean Vuong och Solmaz Sharif”. Just Ocean Vuongs diktsamling läste jag i december och tyckte oerhört mycket om, har därför en *känsla* av att denna kan vara intressant.

Det skrivande livet är essäisten Annie Dillards redogörelse – liksom titeln antyder – för livet som en skrivande människa och skrivandets villkor. Från Ellerströms.

collage-4

Slutligen två ungdomsromaner. Läser tämligen lite YA nu för tiden men måste ändå tipsa om Till alla killar jag har gillat av Jenny Han (för tyckte så mycket om den när den utkom för något år sedan) och Warcross av Marie Lu (för Marie Lu är en grym författare). Bra presenter till någon du känner, eller skön, icke-ansträngande läsning. Se Lavender Lit och Modernista förlag.

Det var alles för vårens utgivning! Måste säga att jag har höga förväntningar på de romaner, diktsamlingar och fackböcker jag listat. Vad är ni sugna på att läsa? Har ni hittat någon bok att låna/köpa hem?

Recension: Hur jag lärde mig förstå världen

Jag såg Hans Roslings videos om världshälsa och statistik för första gången på högstadiet.  Vi hade haft lektioner om global uppvärmning och befolkningstillväxt på samhällskunskapen, det var pappa som visade mig dem. Roslings arbete tangerade min egen dröm om att då bli läkare. Och han förklarade statistik på ett så fascinerande sätt, som väckte intresse hos en av matte annars ganska måttligt intresserad tjej.

Känner du till Hans Rosling? Du svarar förmodligen ja. Men jag copy pastear in den video jag fick se, för kanske sex år sedan, ändå.

Årets första bok jag läste ut, tillika ✅ på att läsa mer facklitteratur 2018, var Hans Roslings memoar Hur jag lärde mig förstå världen. När Rosling i februari 2016 fick besked om den cancer som skulle orsaka hans död ett år senare, hade han påbörjat boken Factfulness. Parallellt utvecklade sig en berättelse om hans liv och karriär, som alltså gav upphov till memoaren.

IMG_1035

I Hur jag lärde mig förstå världen redogör Rosling kronologiskt för sin uppväxt, tid på läkarlinjen i Uppsala, arbete i Mocambique, hur han blev forskare och sedan lärare, liksom hur Gapminder kom till och fick ett nästan explosionsartat genomslag. Samtidigt berättar han om hur varje skede i livet har gett upphov till, eller snarare förstärkt, hans stora passion för världen och folkhälsa. Ungdomskärleken Agneta finns alltid med.

Memoaren är på samma gång utbildande som underhållande. Här erbjuds en tillbakablick på svensk och global historia, skeenden i tiden som kan ha gått människor förbi.

Roslings kännetecknande entusiasm ljuder i boken, den föder en nyfikenhet hos mig att veta mer. Språket är lättläst och fängslande. Kanske är dessa romanens mest centrala och viktiga egenskaper – i en tid då fake news och negativa synvinklar på folkhälsa och miljön penetrerar nyheter är Roslings ord betryggande. Inte för att en tillåts pusta ut, utan för att han väcker intresse och en vilja att bidra.