Recension: Bränn alla broar

Sökandet efter lycka – kanske är det västvärldens febrigaste jakt. Regelbundet uppmärksammas rapporter som blottlägger ungas ständigt ökande psykiska ohälsa. Samtidigt toppar självhjälpsböckerna Adlibris lista över bäst säljande: vi ska lära oss att äta mat som gör oss vackrare, öva sömntekniker för att sova bättre. Instagram blir ett urval ur livets mest tillgjorda och perfekta ögonblick.

Nä, alla självhjälpsböcker är inte av ondo, såklart. Och Instagram är både kul och effektfullt. Jag är motståndare till ingetdera, men visst har vi alla känt på lågan? Undrat, reflekterat och diskuterat varför människor av vår tid lever i sådan olycka trots sina ofta trygga liv. Ämnet är ju otroligt aktuellt.

IMG_1612

Bränn alla broar möter läsaren Liv Björk när tillvaron är som mörkast och livet som mest bräckligt. Hon har ett välbetalt finansjobb, planerar sina utgångar för att maxa feedet på Instagram och dricker smoothies till frukost varje morgon. Ändå vill hon dö.

I en låda på vinden finner hon ett brev, adresserat till hennes framtida jag. Där finns en uppmaning om att, om hon någon gång överväger att begå självmord, ge livet en sista ärlig chans. Att göra allt det där hon alltid drömt om, bränna alla broar. Liv bestämmer sig för att ge det tre månader.

Med ett uppriktigt och samtida språk målar författaren Siri Helle upp berättelsen om Livs dryga 90 dagar kvar i livet. Tidigt i romanen synliggörs spänningarna mellan Livs inre och de yttre faktorer som påverkar henne. Hennes psykiska ohälsa är central, samtidigt ges spelrum för en begynnande relationer, som till gatukonstnären Sanna. Romanens knappa 300 sidor är lätta att läsa, däremot svåra att smälta. Bitvis återfinns toner av humor: som när Sanna kritiserar Livs oförmåga att sitta still och göra ingenting (igenkänningsfaktor), eller när Liv äntligen ryter ifrån mot sin chef. Men i grund och botten väljer jag att se Bränn alla broar som en allvarlig roman, som belyser ett allvarligt samhällsproblem. Varför finner Liv ingen mening med livet?

Handlingen är kumulativ. Medan dagarna till dödsdatumet blir färre eskalerar, nästan urartar, Livs tillvaro. Kanske kunde lite spänning omfördelats till bokens mitt, kanske kunde försöken att reflektera vår samtida hets varit lite mindre krystade. Ändå måste den dramaturgiska kurvan berömmas, för är det inte när livet är som mest kritiskt som de sanna värdena brukar materialiseras? Främst har Helle skrivit en aktuell roman som med svärta och värme når ut med självrannsakande budskap. Här belyses hur snedvriden vår jakt på lycka faktiskt är: så ofta söker vi meningen med livet och alltför sällan meningen det.

IMG_1613

Tack Lousie Bäckelin förlag för recensionsexemplaret!

Om januari

Alla jag pratat med tycker att januari varat i evigheter. Håller ni med? För mig känns december som ett helt annat kapitel i livet, samtidigt har januari försvunnit på ett ögonblick. I sann blogganda tänkte jag skriva ett inlägg varje månad där jag reflekterar över veckorna som varit, och särskilt min läsning. Reflektion är ett nyckelord i mitt liv, haha. På gott och ont.

IMG_1020

I början av januari berättade jag om mina läsmål. Jag vill: rensa bland min ”currently reading”-lista på Goodreads, klippa några hyllvärmare, läsa mer facklitteratur, för att nämna de mest intressanta. Faktum är att jag bara läste ut två böcker: Hans Roslings memoar Hur jag lärde mig förstå världen och Sandra Beijers Allt som blir kvar. Check på mer facklitteratur. Jag säger *bara* för att jag också påbörjade Sapiens av Yuval Noah Harari, Bränn alla broar av Siri Helle OCH Waiting For Godot av Samuel Beckett. Så bra gick det med att rensa i currently reading.

Men vet ni, även om mål är kul och peppande försöker jag personligen lära mig att det, som Karin Boye sa, är vägen som är mödan värd. För mig är mål otroligt triggande. Samtidigt övergår de också lätt i någon form av undermedvetna prestationskrav. Det är inte där jag vill hamna med min läsning, inte heller med den här bloggen. Här vill jag dela med mig av det jag tycker är kul, ju.

IMG_1518-1

Vi fortsätter. Januari har varit en bra månad. Framförallt för att jag varit glad, känt mig lycklig. Det är ingen ovanlig känsla, jag tror bara att en generellt glömmer bort att memorera de fina stunderna. Jag låtsas att de finns i ett rum inuti mig, där jag kan komma ihåg dem om jag drar med fingrarna längs med väggarna och känner på det raspiga.

Konserten var ett sådant tillfälle. Att hälsa på farfar likaså, eller när jag såg Call Me By Your Name på bio i tisdags. Längesedan jag fick en så stark känsla för en film/bok, får flashbacks till när jag var tolv tretton fjorton. Den var magisk, allt från ljudet av mogna persikor och kroppar mot tunna lakan till scensättningen och skådespeleriet. Ren njutning. *Ok, skulle klistra in GIF:en och fick hjärtsnörp. Jag är 100% förälskad i den här filmen, no kidding*

Credit: Sony Pictures Classics.

I övrigt: jag läser numera juristprogrammet på heltid och litteraturvetenskap 1 på halvfart, för er som undrar. Några dagar förra veckan genomförde jag intervjuer för Smålands Litteraturfestival som äger rum idag i Nässjö, imorgon i Jönköping och på söndag i Värnamo. Pratade med barnboksförfattarna Elias och Agnes Våhlund, illustratören Stina Wirsén och Sandra Beijer. Ska se om jag kan lägga ut intervjuerna för er att läsa. Har umgåtts med kompisar, Martin, åker hem till Jönköping imorgon.

Februari blir nog mer vardag, särskilt som kurserna fortskrider. Har inget gigantiskt inplanerat, men vill verkligen läsa Call Me By Your Name (som jag såklart köpte, vad annars) och The Accusation av Bandi. Kanske göra något kul här, vem vet!

Det var en lite spretig reflektion, kanske. Jag hoppas ni har det bra. Hur har era januari varit?

Här är litteraturen att spana in i vår

Visst fick jag till en clickbate:ig rubrik där? Vi ska kika på litteratur från vårens utgivning! Det var länge sedan jag satte mig ner och granskade säsongernas utbud, men här kommer ett axplock av allt som ges ut. Observera 1 att de är valda efter min smak och mina referensramar. Observera 2 att jag inte läser deckare, genren är därför inte representerad.

collage

Agnes Lidbeck debuterade 2017 med romanen Finna sig, en skildring av ett urholkat äktenskap och en kvinna som ”lagt hela sitt existensberättigande i männens blickar, bara genom att vara attraktiv där kan hon finnas”, som SvD skriver. Boken hade helt gått mig förbi, men ska definitivt läsa den i år. Lidbeck ger i vår ut sin andra roman Förlåten på Norstedts, liksom diktsamlingen ”Ur” på Ellerströms förlag. Spännande!

collage-3

Något annat spännande är docenten Carl Cederström (Stockholms universitet) och professor André Spicers (Cass Business School) självhjälpsprojekt som mynnat ut i Den vilda jakten på ett (bättre) jagUnder 2017 antog de 12 månatliga utmaningar för att systematiskt förbättra olika delar av sitt liv, allt för att undersöka den extrema självhjälpskultur vi lever i idag. Om ni googlar har de intervjuats i tv.

I januari ökar de sin produktivitet, i juni maximerar de sin sexuella njutning och i september ska de bli miljonärer. Experimentet förvandlas snart till ett sätt att leva, där de investerar stora mängder tid och pengar i att bli den optimala versionen av sig själva.

Eileen är en helt annan roman, om en bekymrad och bitter ung kvinna som tar till snatteri för att ljusa upp sina dystra dagar. Mötet med den gladlynta Rebecca Saint John väcker hopp om en begynnande vänskap, men visar sig urarta i ett brott bortom reson.

collage-2

Floders stad av Zubhair Ahmes beskrivs av förlaget Modernista som en ”föregångare till en ny tradition av amerikansk poesi, med teman som migration, exil, flykt från krig, hos poeter som Ocean Vuong och Solmaz Sharif”. Just Ocean Vuongs diktsamling läste jag i december och tyckte oerhört mycket om, har därför en *känsla* av att denna kan vara intressant.

Det skrivande livet är essäisten Annie Dillards redogörelse – liksom titeln antyder – för livet som en skrivande människa och skrivandets villkor. Från Ellerströms.

collage-4

Slutligen två ungdomsromaner. Läser tämligen lite YA nu för tiden men måste ändå tipsa om Till alla killar jag har gillat av Jenny Han (för tyckte så mycket om den när den utkom för något år sedan) och Warcross av Marie Lu (för Marie Lu är en grym författare). Bra presenter till någon du känner, eller skön, icke-ansträngande läsning. Se Lavender Lit och Modernista förlag.

Det var alles för vårens utgivning! Måste säga att jag har höga förväntningar på de romaner, diktsamlingar och fackböcker jag listat. Vad är ni sugna på att läsa? Har ni hittat någon bok att låna/köpa hem?

Pause, play, januari

Jag rör mig bland kontraster.

Åker med mormor och morfar från Jönköping upp till Stockholm igen. Vi kör de trettio-någonting milen norrut under klar himmel. Den här vintern kan de klara himlarna räknas på ena handens fingrar, det känns så i alla fall. En annan morgon är världen utsökt blå och täckt av rimfrost, det är alldeles för lätt att glömma bort sådana dagar. Bloggis 2Helgen efter tentan sover kompisar över, vi ser på Sameblod och Slumdog Millionaire. Jag kommer på det fenomenala i att ladda ner e-böcker på tunnelbanan (ja, jag föddes igår) och läser ut Hans Roslings sista bok, Hur jag lärde mig förstå världen. Den är lärorik och fascinerande, en fin bok att ge i present till någon ung (eller gammal). Och jag får ett recex: Bränn alla broar av Siri Helle. Kort om boken,

Utåt sett har Liv Björk det perfekta livet. Hon har ett välbetalt finansjobb, gör avundsvärda uppdateringar på Instagram och dricker hälsosmoothies till frukost. Så varför är hon så olycklig? I tonåren skrev hon ett brev till sig själv, som hon skulle läsa om hon någon gång övervägde att ta sitt liv. I brevet finns en uppmaning att ge livet en sista chans, spendera alla pengar och göra det där hon drömt om men aldrig vågat. Liv bestämmer sig för att ge det tre månader…

Sidorna 0-51 har överraskat mig. Språket är kvickt och handlingen känns, tråkigt nog, trovärdig. Kanske för att Helle hittills målar upp en tämligen sann version av verkligheten. Mer kommer i en recension när jag läst ut den.

Bloggis 1

Stockholm känns mer som hemma nu, men jag har i uppdrag av mig själv att upptäcka stader mer. Inleder med ett besök till IKEA Kungens Kurva som jag, i och för sig, varit på förut. Brunchar på Gast, äter dyr avokadomacka med ägg som nog tyvärr hade varit godare om den varit gjord hemma, dricker bryggkaffe. Men allt är förlåtet pga den söta loggan och fina lokalerna och elefantöronen. Detta var igår och efteråt påbörjade jag min termin _två_. Ibland är det svindlande hur fort tiden går, inte konstigt att hjärnan behöver hjälp och tid att acklimatisera sig.

Och, i år ska jag läsa litteraturvetenskap 1. Först på tur att studeras är Fröken Julie, lite lyx att vi läste den på gymnasiet. 100% glad för kursen, hoppas jag kommer fortsätta vara det om några veckor till. Dessutom juridik då. Är allmänt glad på januari för ska på museum och teater x 2 och konsert inom loppet av några veckor. Men önskar mig verkligen mer ljus. Idag tex var det skymningsmörkt kl 12. Sedan började det förvisso snöa, så det är också förlåtet.

Nu sitter jag hemma i mitt kök och sneglar mot den mysiga hörnan av soffan, men först ska här pluggas. På bordet står krispiga tulpaner och det doftar av toscakaka, ostigt värre men äsch. So long!

Vad ska jag läsa?

Hej kompisar,

Nytt år, nya mål. Medan jag i och för sig är ett troget fan av allt vad planering och målsättning heter, vill jag också vara någon som kan påbörja projekt varje dag oberoende av årsskifte. Men jag tänker inte ljuga. Det är ju kul att måla upp visioner kring det nya, särskilt vad gäller läsning.

Så vad ska jag läsa 2018? Jag skriver ner detta utan att ha funderat kring målen tidigare. Hoppas att de ska vara doable, heh.

IMG_0861

💌 Läsa 34 böcker. Varför just 34? Jag tänker att en bok varannan vecka ungefär borde vara en ok takt, plus några extra på sommaren.

💌 Rensa i min ”currently reading”-lista på Goodreads. Detta betyder att: Duktiga flickors revansch, The Sellout och A Christmas Carol ska läsas ut.

💌 Klippa några hyllvärmare. Sådana där som stått i bokhyllan i flera månader eller år. Förmodligen: I Love Dick, Kriget har inget kvinnligt ansikte, Allt jag inte minns, The Light We Cannot See. Med flera

💌 Mer facklitteratur! Exempelvis World Order av Henry Kissinger.

💌 En rysk bjässe. Förmodligen Dostojevskij.

Också blogga regelbundet och dela med mig mer till er med vad som är på gång. Som läget ser ut ska jag dessutom plugga litteraturvetenskap på halvfart i år! Ska bli mycket kul. Men framförallt läsa och skriva för att det är kul. Tänker trycka extra mycket på just det.

Har ni några mål för er läsning eller dylikt?

2017

2018 är inringt. Jag tillbringade kvällen hemma hos Martin. Lagade 3-rätters, skålade i champagne, betraktade fyrverkerierna från ett trädäck. Det vilar ett lugn över det nya året, något solitt, något starkt som är på samma gång fysiskt och mentalt. Här vibrerar utmaningarna och jag välkomnar dem. Men först en tillbakablick på 2017 och framförallt min läsning.

collage-2018-01-01

2017 läste jag 18 böcker, 3402 sidor. Har inte räknat ut detta själv utan tagit hjälp av det fantastiska Goodreads. I alla fall. Jag satte 30 böcker som mål, ett tal mitt 14-åriga jag hade skrattat åt. Förr kunde jag läsa tredubbelt så många. Men alltså, det har ju _hänt_ så mycket det senaste året att läsningen faktiskt hamnat vid sidan.

collage-2018-01-01-2

Våren innebar plugg – åt, andades, levde för exams. Samtidigt läste jag The Vegetarian av Han Kang, en favorit. I svenskan betade vi av En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf, tyckte mycket om den, och Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. När det sista provet var avklarat tog jag semi-sommarlov, åkte till Barcelona med fina vänner och gick balen. Jag recenserade diktsamlingen I civil av Amalie Smith (läs!), Hejdå tonårsångest av Louise Halvardsson och Brev från Auberginerepubliken av Abbas Khider.

collage-2018-01-01-3

Sedan kom sommaren och !studenten! Den 16 juni, en fredag, ekade tutor och lastbilshorn genom staden. Har sällan känt en så genomträngande lycka. Jag gick på Jorés mottagning dagen därpå, dansade med bara fötter på deras persiska matta ute i trädgården och firade födelsedagar på Vätterstranden. Läste Me and Earl and the Dying Girl av Jesse Andrews, lärde mig om syskons olika personligheter genom Äldst, yngst eller mittemellan av Elisabeth Schönbeck och läste tunna, men svårsmälta noveller från Novellix. Eller sjunk i havet av David Mohseni.

collage-2018-01-01-4

Jobbade intensivt från juni till augusti, men åkte till farfar och till Ellen Keys bostad Strand mellan Ödeshög och Omberg med Joré. Utflykten blev ett reportage i Jönköpings-Posten tillsammans med läsning av Keys verk Barnets århundrade. Till Tove Janssons födelsedag hade jag skrivit ytterligare ett reportage i samband med Modernistas nyutgivning av hennes noveller och romaner. collage-2018-01-01-5Och i slutet av augusti gick flyttlasset mot Stockholm tillsammans med Martin. H j ä l p vilken omställning: ny stad, ny tillvaro, nya människor och samboskap. Joré var på besök och tillsammans åkte vi tre tillbaka till Jönköping över en helg för att delta i IB:s Diploma Ceremony. Jag höll tal och fällde tårar över vänner som skulle flytta långt bort.

Sedan följde inspark på jurist, sittningar och utgångar. Jag läste Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen (så bra), Innan ankorna drunknar av Ivana Vukadinovic och Två par systrar av Marilynne Robinson – också en favorit. Ernest Hemingways The Old Man and the Sea fick följa med när jag åkte till Edinburgh, boken lämnade jag på en bar. Förhoppningsvis har den ett nytt hem nu.

collage-2018-01-01-6

Jag läste och skrev om Ocean Vuongs diktsamling Natthimmel med kulhål, många likes på den. Gick promenader med nya kompisar efter plugg på universitet och försökte nog förstå att tillvaron på ett halvår blivit helt utbytt. Men som min kära mamma sa, apropå inlägget Att komma hem: kanske har rötterna inte ryckts upp så mycket som de har förstärkts och sträckts ut. Fint sätt att se på det.

collage-2018-01-01-7

I november åkte jag och Martin till Paris, mmm. Vem kan säga något ont om Paris? Under en helg promenerade vi flera mil, åt baguette och salami och ost och drack vin. Besökte Louvren, Notre Dame, Triumfbågen och Eiffeltornet. Precis vad en vill ha ut av en weekend. Jag fortsatte temat att inhandla en bok på varje ställe jag är utomlands och fick med mig Dantes Inferno hem.

Läste mjölk och honung av Rupi Kaur, Simma med hajar av Joris Luyendijk (ännu mer tips!), Omgiven av idioter av Thomas Erikson och Kazou Ishiguros Begravd jätte. Nu allra senast påbörjade jag Charles Dickens A Christmas Carol, men jag har inte läst ut den än. Istället har jag firat jul och min födelsedag, umgåtts med vänner, familj och ätit god mat. 2017 avslutades på god ton, ni vet, med värme. Jag kan se tillbaka på året och förundras över allt som hänt, hur mycket jag ändå tycker att jag har utvecklats. Alla ögonblick som inte fångades på bild men som lever kvar någonstans.

Inför 2018 hoppas jag på kvalitetsläsning, äventyr, resor, kompisar och styrka. Gott nytt år!

Utmanande, okonventionellt och förbjudet – böckerna jag fått i jul

Böcker måste väl ändå toppa listan på bästa julklapp/paket? Klyschigt men sant. I år vågade jag mig på att låta andra välja böcker åt mig. Kul att utmana sin smak, tycker jag som känner att detta är ett enormt risktagande. Ehe. Jag tänkte i alla fall att vi ska kika på vilka böcker jag fick!

IMG_0766

Först: kanske den bok jag är mest spänd på att läsa. The Accusation av Bandi. Romanen är, liksom omslaget antyder, en skildring av en handfull människors liv och vardag i Nordkorea. Författaren som går under pseudonymen Bandi (betyder eldfluga på koreanska), riskerar sitt liv i och med publiceringen av boken.

IMG_0770

I julklapp av Joré fick jag Midnight’s Children, skriven av Salman Rushdie. Hade absolut ingen aning om vem författaren var. Vad jag gjorde jag? Googlade, såklart. Salman Rushdie föddes i Indien där han också tillbringade sina första år. Som tonåringen kom han till England och tog senare examen från Cambridge. Midnight’s Children anses vara hans största verk, romanen vann Booker-priset 1981 och skrev in honom i litteraturhistorien. Und so weiter, ni kan läsa Wikipediasidan själva. Hur som helst spännande.

IMG_0768

Mamma gav mig The Noise of Time av Julian Barnes. Barnes är en författare som jag tidigare bara hört talas om, men det ska det bli ändring på! Romanen, som balanserar i gränslandet mellan fiktion och biografi, tar avstamp i den ryska kompositören Dmitri Shostakovichs liv (by chance också en av mina favoriter).

IMG_0771

Jag fick en bok av Jorés flatmate Gwyn! Hur gölligt? Breakfast of Champions utkom 1973 och är Kurt Vonneguts sjunde bok. Svår att summera, ni gör bäst i att researcha själva. Verkar mycket intressant.

IMG_0767

Sist men inte minst: Ivan Ramen av Ivan Orkin. Jag fick nys om denna kokbok genom dokumentärserien Chef’s Table som finns på Netflix. Otroligt vackra och välkomponerade avsnitt om olika kockar/bagare/gastronomer och deras matlagning. Kan särskilt rekommendera det om Ivan Orkin, som är en skildring av hans uppväxt, flytt till Japan, kärlek och besatthet av ramen. Också avsnittet om Jeong Kwan är fantastiskt. Tips!

Summa summarum: temat för den här julens/födelsedagens bokskörd verkar vara utmanade och okonventionella romaner av väl- och erkända författare. Är 100% nöjd och ser fram emot att börja läsa dem.

Att komma hem

Hej kompisar,

Jag skriver från horisontellt läge i soffan hemma hos mamma. Har legat här de senaste timmarna och gjort absolut ingenting. Eller jo, ätit apelsinchokladfudge (apelsinchoklad-fudge?). Räknas det?

IMG_0708

I fredags, efter ett omlagt seminarium, tog jag ledigt från uni och bestämde att det är jul. Jul och jag ska tänka på mig själv, på hur min vår ska se ut och vad jag ska ta mig för. I ett försök att stänga ute Stockholmsbruset köpte jag en bussbiljett till jkpg med extra mycket bagage och åkte hem ett dygn senare. Det dånade i öronen när jag klev av bussen, och sanningen att säga har det nog dånat fram till kanske idag. Nu: efter några dygn av kollektivtrafik inte i närheten lika traumatisk som huvudstadens, promenad i stan med lillebror för att hitta en ugly christmas sweater, träning, middag med pappa, umgänge med kompisar och farmor och mormor och morfar, FaceTime med Joré som snartsnart är hemma och planer för julmys med Martin i helgen och min födelsedag om en vecka, nu känns det bra. Jag känner mig lugnare, mer tillfreds.

Ofta är det väl just så. För att få perspektiv krävs perspektiv. Annan luft, andra röster. Jag försöker simultant låta huvudet vila & bygga upp min kapacitet, ni vet, som en kan behöva göra efter något ansträngande. Vad har varit ansträngande? 2017. Ord jag skulle använda för att beskriva året: nervkittlande, spännande, nytt, förändring, förvirrande, drabbande. 18 år gamla rötter har ju ryckts upp. Insikter och känslor har slagit mig kontinuerligt hela hösten i takt med att tillvaron stabiliserats igen. Vill ändå tro att förändring oftast är av godo.

omgiven av idioter

Ledighetens första bok är också utläst, Omgiven av idioter av Thomas Erikson. Intressant och kul för den som gillar att analysera beteenden och människor. Och för den som bättre vill förstå andras ageranden. Erikson ger en övergripande beskrivning av IPU:s profilanalys och de fyra olika kategorier som människor kan delas in i efter personlighet/beteende. Svårt att sammanfatta, men en snabb rekommendation är att läsa den.

Kommande dagar ska få fyllas i den takt som faller sig naturlig. Jag tycker om tanken att tiden tillåts brytas upp i mindre beståndsdelar. Att timmar och minuter kan vara precis så långa som en själv vill ha dem. Mm. Ha två fina sista dagar innan julhelg och ta hand om er.

 

Recension: Begravd jätte

Idag är det: andra advent, två veckor till julafton(!!!) och nobeldagen. Dagen till ära har Jönköpings-Postens kulturredaktion publicerat kortrecensioner av Kazuo Ishiguros verk, alltså pristagaren i litteratur. Jag har läst hans kanske mest kända roman, The Remains of the Day (eller Återstoden av dagen, som den heter på svenska), tidigare och nu var det dags för Begravd jätte. 

IMG_0644

I ett 500-talets England, där troll och väsen fortfarande härjar, lever det gamla paret Beatrice och Axl. Minnet har för länge sedan svikit dem – alla i landet Britannia tycks ha drabbats av en envis glömska. Men Beatrice erinrar sig en son, kvar i en by bara en dagsvandring från deras egen. Tillsammans ger de sig ut i det karga landskapet för att finna honom.

I ”Begravd jätte” närmar sig Kazuo Ishiguro sagans och mytologins gränsland. Romanen spelar i olika dimensioner: där tonåringen ser en vemodig berättelse, kan den vuxna angripa Ishiguros stora teman. Är glömska något vackert, eller fult? Är kärleken verkligen störst?

Med boken tar Ishiguro sig an uppgiften att undersöka och utmana litterära konventioner. Det gör ”Begravd jätte” vågad och sällsam (om än lite ojämn). Människan har ju, trots allt, tjusats av berättandet och det övernaturliga sedan urminnes tider.

IMG_0645

Begravd jätte är alltså Ishiguros senaste roman. Det finns massor att säga som inte fick rum i recensionen pga platsbrist, bland annat att det är tiden ur ett historiskt, och mänskligt, perspektiv som Ishiguro såklart utmanar i sina romaner. Glömskan som Beatrice och Axl drabbas av kan angripas rent tematiskt, vad symboliserar den? Kanske hur begränsad människans levnad blir, om vi inte minns. Kanske hur glömska öppnar upp för att fånga dagen.

Artiklen i sin helhet återfinns här.

Resor, böcker och en guide till bokhandlar

Somliga samlar på souvenirer – när jag reser tycker jag om att köpa med mig böcker. En från varje resa. För att de är vackra. För att jag vill läsa dem. För att de är klassiker, och för att de blivit bästsäljare (i och för sig snarare det förra). Finns det något mervärde i att ha böcker ståendes i bokhyllan? Ja, jag tycker faktiskt det. Beauty is in the eyes of the beholder, n’est ce pas?

ezgif.com-gif-maker
Shakespeare & Company. Paris, 37 rue de la Bûcherie.
Bokhandeln öppnade för första gången 1919 av amerikanskan Sylvia Beach och blev ett tillhåll för flertalet författare som Ernest Hemingway, Ezra Pound och James Joyce. 1951 uppstod det Shakespeare & Company som existerar idag, först drivet av en George Whitman och numera hans dotter Sylvia Whitman. En vacker, gammal bokhandel med stegar längs med hyllorna. Bra utbud av klassiker, samtida litteratur, facklitteratur, lyrik. Mycket välbesökt och därmed möjligen något trång, om det är mysigt eller inte får en avgöra själv. Härifrån köpte jag med mig favoriten Wuthering Heights 2014.

Waterstones. Storbritannien/Nederländerna/Belgien.
Jo, Waterstones finns lite överallt. Det är Akademibokhandeln deluxe, i positiv bemärkelse. Oftast stora lokaler på flera våningsplan, kunnig personal. När vi skulle läsa Madame Bovary på engelskan i tvåan på gymnasiet, 2015, fick jag med mig en utgåva från London.

Open Door Bookshop Almost Corner BookshopRom, Via della Lungaretta 23 & Via del Moro 45.
Minns inte exakt var jag köpte Le Petit Prince, men det var i Rom. Hade gärna besökt bokhandlarna ovan, men Open Door Bookshop var stängd när vi var där. Pittoreska och genuina!

Bücherborgen. Berlin, under en bro nära Savignyplatz.
En stor bokhandel insprängd under en bro i Berlin. Stort utbud av klassiska böcker om konst, design, mode, fotografi, film. Det var inte här jag inhandlade Tales of the Jazz Age heller, men mycket fin bokhandel att strosa omkring i.

The English Bookshop. Stockholm, Södermannagatan 22.En bokhandel på hemmaplan. Är belägen på söder, ganska nära Nytorget. Vacker och mysig, välsorterad. Härifrån köpte jag Leaves of Grass av Walt Whitman, förmodligen en av mina vackraste böcker. Tror den är inbunden i graverat (fejk?)skinn. Väl värd ett besök!

Come in Llibreria Anglesa La CentralBarcelona, Carrer de Balmes & Carrer de Mallorca.
Alltså, det dräller ju av bokhandlar i alla städer. Här är två i centrala Barcelona som jag besökte i våras. Fick Wide Sargasso Sea rekommenderad av en tjej som jobbade i en av butikerna. Den tar avstamp i Jane Eyre, men berättar om Rochesters fru (”the mad woman in the attic”) och det liv hon levde i Karibien innan hon kom till England.

Och så mina två senaste inköp, A Christmas Carol från Edinburgh och Dantes Inferno, den första delen av Den gudomliga komedin, inhandlad nu senast i Paris. Från Waterstones och Shakespeare and Company. Det var alles, och givetvis långt ifrån alla bokhandlar en kan tänkas vilja besöka under resor i Europa. Nu ska de läsas, också.