Dagarna som varit

Det bidde en paus. Veckopaus. Jag stannade av både träning och blogg – det behövs ibland, inte sant? Vi kikar på vad som hände medan jag var tyst i etern.

collage1

En kväll gick jag hem från ett seminarium i litteraturvetenskap. De senaste två veckorna har vi läst poesi. Mycket känner jag igen från IB, men Inger Christensen är en ny potentiell favorit. Ska kika mer på henne. Och himlen var så fin. Ibland rusar livet på, då får en stanna i tio sekunder och andas vinterkyliga andetag som svider i lungorna och nyper i kinderna och knäppa en bild. Pausa tiden, tvinga den att stå still.

Jag beställde hem Call Me By Your Name. Är någon förvånad? Nä. Den är bra, som förväntat. Men jag har reflekterat lite över konsumtion – vad jag väljer att lägga pengar på, vad som är samhällets syn/uppmaning till konsumtion – och vill utmana mig själv till mer medvetna val och köp. Det gäller även saker som jag normalt betraktar som lättare att rättfärdiga att köpa. Böcker är ju bildning, ett ganska starkt argument för varför de ska få stå i hyllan istället för att lånas hem. Jaja, en lite spretig tanke. Får skriva mer om det i ett annat inlägg.

collage

I fredags åkte jag hem till Jönköping. Skrev kontrakt på JP för sommarjobb(!) och mötte  upp Jacob som var hemma från London. Vi åt ceasarsallad på Bryggan, det är deras bästa. Det är fint att få möta upp sina vänner from far away på hemmaplan ibland. Världen är ännu mindre och större idag, tror jag.

Annars umgicks med pappa, var på 50-årsfest. Gick skogspromenad med mamma ute i Dumme Mosse, åt vietnamesiska vårrullar, såg filmen Sully om piloten som landade ett American Airlines-flygplan i Hudsonfloden (läskigt) och kom ikapp den tid som varit sedan sist.

Just nu sitter jag vid köksbordet och skriver rättsfallskoncentrat. Eller skrev, tills jag tog en paus. Ehe. Monsteran är i full färd med att föda fram ett nytt blad. Lakanen ligger på tork, sträckta över soffan. Och solen skiner. H.j.ä.l.p vad mycket det gör för humöret. Ska återgå till plugg nu. Ha en fin lillördag vänner.

 

Lördagslistan

Kanske beror det på en god natts sömn, kanske mina två koppar kaffe, kanske veckan som varit eller ägg Benedict till frukost – det är lördag och jag känner mig inspirerad. En mycket härlig känsla som jag är ivrig att ta vara på. Därför ger jag er en lista om och med kultur, hoppas ni gillar’t.

v


🌻 Musik
Vi börjar med något enkelt. Jag har skapat en spellista! Beskriver den såhär: lördagslounge, framför en kopp kaffe eller med en bok i handen. Chill, indiepop/rock, klassiskt, tänkte uppdatera den varje helg. Tycker ni ska gå in och följa precis nu.


🌻 Artikel
Igår vaknade jag upp till ett sms från Joré, läs den här skrev hon och länkade till en artikel på sidan Culte. ”Is love just a selfish act?”. Sandra Beijer ställer fem frågor om kärlek till den brittiske författaren och filosofen Alain de Botton. Mycket intressant och tankeväckande.

🌻 Litteratur
Jag läser Call Me By Your Name just nu. Har kommit en tredjedel in i boken, tycker om den men ska erkänna att filmen har naglat sig fast vid mitt medvetande. Det är inte ofta filmatiseringar överträffar böckerna.

🌻 Poesi
Tomas Tranströmers ”Nocturne”. Googla och läs hela.

🌻 Film
För en vecka sedan såg jag filmen Spotlight, om journalisterna och redaktörerna på Boston Globe som under 2001 och 2002 bestämde sig för att gräva efter sanningen kring katolska kyrkans mörkläggning av pedofila präster och övergreppen de begått. Verkligen sevärd. Byt ut Melodifestivalen mot den här!

🌻 Dokumentär
Vill tipsa om Minimalism – a documentary about the important things. Här intervjuas människor som avsäger sig det amerikanska idealet, att saker gör en lycklig. Länkar till min kompis Hannahs blogg, hon har skrivit mer om den. Är personligen ganska fascinerad av minimalism, inte nödvändigtvis i den utsträckning att jag vill förändra hela mitt levnadssätt, men jag tror att det är ett ämne som både är och kommer bli mer och mer aktuellt i framtiden. Finns på Netflix.

🌻 Mat
Kanske inte räknas som kultur, men ändå. Bibimbap. Kräver lite tid och tålamod men det är så gott. Vietnamesiska vårrullar, som en asiatisk tacos. Friterade rispapper, vill testa själv ikväll. Ramen. Är helt insnöad på asiatisk mat just nu, märker jag. Pulled jackfruit, köp hem och gör själv, kan intyga att det ser ut och smakar (nästan) som pulled pork. Blev hungrig av att skriva det här, haha.

Hoppas ni får en fin lördag, vad ni än har för er. Vad är era bästa kulturtips just nu?

Tiden genom mobilanteckningar

Min första mobilanteckning skrev jag i september 2013. Det är fyra och ett halvt år eoner  sedan. Vi jämför, då: jag var 14 och gick sista året på högstadiet. Hade en sliten iPhone 5 och valde IB utan att känna någon annan som skulle börja på programmet. Kommer aldrig sluta förundras över tiden. Låt oss kika på några fragment.

vinter 2015

collage116 år & kärlekskrank. Det känns fint att ha fått vara det i så ung ålder. Det är nästan lite genant för mig själv, att läsa vad jag skrev hösten 2015. Insikten om att jag påbörjar ett nytt årtionde i livet har blåst liv i någon slags känsla av auktoritet. Jag var ju så liten då. Ändå avskydde jag när folk försökte hävda min ålder mot mig, så jag tänker inte göra det mot Johanna bakom anteckningarna.

IMG_1635

2016

collage2

collage3

Andra året på gymnasiet gick perfekt långsamt. Jag pluggade nog mest, och skrev min första recension för JP:s kultursida i maj 2016. Det var stort. Jag och Joré gjorde verklighet av vårt projekt Berätta lite om dig själv, i anteckningen längst upp till vänster var vi i fart med att skriva pressmeddelanden inför vernissagen. Och Joré stoltserade med slagfärdiga citat.

IMG_1646

Annars funderade jag mycket på vart jag skulle ta vägen efter studenten. Sökte universitet utomlands, internationella relationer. I backspegeln kanske ett försök att rationalisera min dröm om humaniora, men idag hade jag gärna pluggat det. Jag kom in i London och Warwick.

IMG_1648

Och samtidigt försökte jag förstå att världen som jag kände den höll på att vittra sönder. Vänner skulle flytta, människor jag inte kunde föreställa mig att leva långt ifrån. Jag ville frammana styrka inifrån, få mig själv att klara 2017, precis som jag skrev. Nu tänker jag att även om en kan stå stark när allting blåser, finns det saker som en aldrig kommer kunna gardera sig för. Livet händer, ju. Ofta är det fint, ibland bara väldigt svart.

2017 & 2018

collage4

Jag skrev både mer och mindre förra året. Mer, som i reportage, recensioner, uppsatser. Mindre, som i anteckningar, dagbok. Det är okej. Varför det inte skulle vara det. Jag vet inte riktigt när jag skriver som mest, om det är när jag mår bra eller dåligt, när jag är lugn eller uppe i varv. Har inte klurat ut det än. Men det är en sådan sak jag skulle vilja rucka på i vardagen för att undersöka mer, och det är delvis därför jag skriver här.

Nu fick ni ett urval av tiden genom mina mobilanteckningar. En del kärlek, en del funderingar, en del livet. 100% ärlighet och det som varit mig nära.

Recension: Bränn alla broar

Sökandet efter lycka – kanske är det västvärldens febrigaste jakt. Regelbundet uppmärksammas rapporter som blottlägger ungas ständigt ökande psykiska ohälsa. Samtidigt toppar självhjälpsböckerna Adlibris lista över bäst säljande: vi ska lära oss att äta mat som gör oss vackrare, öva sömntekniker för att sova bättre. Instagram blir ett urval ur livets mest tillgjorda och perfekta ögonblick.

Nä, alla självhjälpsböcker är inte av ondo, såklart. Och Instagram är både kul och effektfullt. Jag är motståndare till ingetdera, men visst har vi alla känt på lågan? Undrat, reflekterat och diskuterat varför människor av vår tid lever i sådan olycka trots sina ofta trygga liv. Ämnet är ju otroligt aktuellt.

IMG_1612

Bränn alla broar möter läsaren Liv Björk när tillvaron är som mörkast och livet som mest bräckligt. Hon har ett välbetalt finansjobb, planerar sina utgångar för att maxa feedet på Instagram och dricker smoothies till frukost varje morgon. Ändå vill hon dö.

I en låda på vinden finner hon ett brev, adresserat till hennes framtida jag. Där finns en uppmaning om att, om hon någon gång överväger att begå självmord, ge livet en sista ärlig chans. Att göra allt det där hon alltid drömt om, bränna alla broar. Liv bestämmer sig för att ge det tre månader.

Med ett uppriktigt och samtida språk målar författaren Siri Helle upp berättelsen om Livs dryga 90 dagar kvar i livet. Tidigt i romanen synliggörs spänningarna mellan Livs inre och de yttre faktorer som påverkar henne. Hennes psykiska ohälsa är central, samtidigt ges spelrum för en begynnande relationer, som till gatukonstnären Sanna. Romanens knappa 300 sidor är lätta att läsa, däremot svåra att smälta. Bitvis återfinns toner av humor: som när Sanna kritiserar Livs oförmåga att sitta still och göra ingenting (igenkänningsfaktor), eller när Liv äntligen ryter ifrån mot sin chef. Men i grund och botten väljer jag att se Bränn alla broar som en allvarlig roman, som belyser ett allvarligt samhällsproblem. Varför finner Liv ingen mening med livet?

Handlingen är kumulativ. Medan dagarna till dödsdatumet blir färre eskalerar, nästan urartar, Livs tillvaro. Kanske kunde lite spänning omfördelats till bokens mitt, kanske kunde försöken att reflektera vår samtida hets varit lite mindre krystade. Ändå måste den dramaturgiska kurvan berömmas, för är det inte när livet är som mest kritiskt som de sanna värdena brukar materialiseras? Främst har Helle skrivit en aktuell roman som med svärta och värme når ut med självrannsakande budskap. Här belyses hur snedvriden vår jakt på lycka faktiskt är: så ofta söker vi meningen med livet och alltför sällan meningen det.

IMG_1613

Tack Lousie Bäckelin förlag för recensionsexemplaret!

Om januari

Alla jag pratat med tycker att januari varat i evigheter. Håller ni med? För mig känns december som ett helt annat kapitel i livet, samtidigt har januari försvunnit på ett ögonblick. I sann blogganda tänkte jag skriva ett inlägg varje månad där jag reflekterar över veckorna som varit, och särskilt min läsning. Reflektion är ett nyckelord i mitt liv, haha. På gott och ont.

IMG_1020

I början av januari berättade jag om mina läsmål. Jag vill: rensa bland min ”currently reading”-lista på Goodreads, klippa några hyllvärmare, läsa mer facklitteratur, för att nämna de mest intressanta. Faktum är att jag bara läste ut två böcker: Hans Roslings memoar Hur jag lärde mig förstå världen och Sandra Beijers Allt som blir kvar. Check på mer facklitteratur. Jag säger *bara* för att jag också påbörjade Sapiens av Yuval Noah Harari, Bränn alla broar av Siri Helle OCH Waiting For Godot av Samuel Beckett. Så bra gick det med att rensa i currently reading.

Men vet ni, även om mål är kul och peppande försöker jag personligen lära mig att det, som Karin Boye sa, är vägen som är mödan värd. För mig är mål otroligt triggande. Samtidigt övergår de också lätt i någon form av undermedvetna prestationskrav. Det är inte där jag vill hamna med min läsning, inte heller med den här bloggen. Här vill jag dela med mig av det jag tycker är kul, ju.

IMG_1518-1

Vi fortsätter. Januari har varit en bra månad. Framförallt för att jag varit glad, känt mig lycklig. Det är ingen ovanlig känsla, jag tror bara att en generellt glömmer bort att memorera de fina stunderna. Jag låtsas att de finns i ett rum inuti mig, där jag kan komma ihåg dem om jag drar med fingrarna längs med väggarna och känner på det raspiga.

Konserten var ett sådant tillfälle. Att hälsa på farfar likaså, eller när jag såg Call Me By Your Name på bio i tisdags. Längesedan jag fick en så stark känsla för en film/bok, får flashbacks till när jag var tolv tretton fjorton. Den var magisk, allt från ljudet av mogna persikor och kroppar mot tunna lakan till scensättningen och skådespeleriet. Ren njutning. *Ok, skulle klistra in GIF:en och fick hjärtsnörp. Jag är 100% förälskad i den här filmen, no kidding*

Credit: Sony Pictures Classics.

I övrigt: jag läser numera juristprogrammet på heltid och litteraturvetenskap 1 på halvfart, för er som undrar. Några dagar förra veckan genomförde jag intervjuer för Smålands Litteraturfestival som äger rum idag i Nässjö, imorgon i Jönköping och på söndag i Värnamo. Pratade med barnboksförfattarna Elias och Agnes Våhlund, illustratören Stina Wirsén och Sandra Beijer. Ska se om jag kan lägga ut intervjuerna för er att läsa. Har umgåtts med kompisar, Martin, åker hem till Jönköping imorgon.

Februari blir nog mer vardag, särskilt som kurserna fortskrider. Har inget gigantiskt inplanerat, men vill verkligen läsa Call Me By Your Name (som jag såklart köpte, vad annars) och The Accusation av Bandi. Kanske göra något kul här, vem vet!

Det var en lite spretig reflektion, kanske. Jag hoppas ni har det bra. Hur har era januari varit?

Alt-J

Hörni, jag ska strax åka in till uni, men först: ett gäng bilder från konserten jag var på i söndags.

IMG_1473IMG_1474IMG_1475

Faktiskt (hör och häpna) min första konsert. Och den var riktigt bra. Alt-J är ett brittiskt indierockband, tydligen långt mer kända i UK än jag trodde. Själv har jag bara lyssnat på dem sedan i höstas.

Spelningen var på Annexet vid Globen, kanske ca 2000 personer där? Mysigt och intimt. Vi smådansade och sjöng med någon meter från staketet. Platserna får tumme upp.

IMG_1476IMG_1478IMG_1477IMG_1480

Tillåt mig att tipsa om låtarna: Breezeblocks, In Cold Blood, Left Hand Free, Fitzpleasure, Matilda. Finns på Spotify, såklart.

IMG_1481IMG_1483IMG_1484

Det var alles. Nu ska jag bege mig. Läser pjäsen Waiting for Godot av Samuel Beckett just nu till littveten, vi ska analysera den på torsdag. Blir spännande. Ha en bra tisdag!

Vårkänslor, kultur & ännu mer kultur

Hallå kompisar,

Den här veckan har jag haft vårkänslor. Möjliga anledningar till varför: luften har varit ljummen och doftat av växtlighet som vaknar till liv, fåglarna har kvittrat (redan!) och människor har kommit ut ur sina vinterskrymslen för att befolka stan. Så. Härligt. 👈 Det där bankade jag ner på tangenterna. Vi kollar på vad jag hittat på.

IMG_1260IMG_1259

Veckan har laddat mina kulturdepåer. Det känns som när en är full av d-vitamin, vilket jag för övrigt inte kan minnas senast jag var. I alla fall. I lördags mötte jag upp Linnéa på stan. Vi käkade lunch på Sally Voltaire & Systrar på tredje våningen i Åhléns-huset. God mat, bra pris. Win-win. Sedan tog vi spårvagnen till Djurgården och gick på utställningen ”Mitt 50-tal” på Nordiska Muséet. Den får betyget 3.5/5 av mig, + för intressant perspektiv och kul med mode, – för ganska kort och inte så interaktiv.

Och på söndagen gick jag och Lejla på Kung Oidipus & Antigone på Dramaten. 150 kr/biljett för människor under 26 år, jag klagar inte. Vi läste de två draman på gymnasiet, vilket såklart underlättade förståelsen för vad som utspelade sig på scen. Uppsättningarna har fått fin kritik och jag skulle nog ge den 4/5. Gillade Antigone mest. Funderade också på varför teater idag måste vara så minimalistisk, varför nyproduktioner ska vara så… avskalade och moderna. Någon som har ett bra svar?

IMG_1147

En annan dag intervjuade jag författarparet Agnes och Elias Våhlund inför Smålands litteraturfestival. Intervjun ligger uppe på JP:s hemsida men jag ska se om jag kan publicera den här också. Och så träffade jag Stina Wirsén, i ett liknande uppdrag. Lånade en kompis kamera och bestämde mig för att spara ihop till en egen.

IMG_1233IMG_1261

Sedan har jag pluggat och jobbat. Köpt biljetter till London för att hälsa på Laura i mars. Lagat middag åt vänner, pub:at med klasskompisar. Hälsat på farfar på sjukhus, det var så fint och kul att träffa honom.

Jag har fått höra att ju äldre en blir, desto fortare känns det som att tiden går eftersom varje år blir en mindre procentuell del av din totala livstid. Det låter ju rimligt och logiskt, eller hur? Ändå kan jag både chockas och förundras över tidens framåtskridande. Att jag snart bott i Stockholm i ett halvår, fast det känns som längre tid samtidigt. Att en annan del av livet har börjat nu, en vuxnare och kanske ensammare. Men också starkare och mer självständig. I allting är jag glad för mig själv, för min familj & mina vänner. Det var en omvälvande höst och nu längtar jag efter en spirande vår.

IMG_1107

Och ikväll ska jag och Martin på konsert. Bådas första! Mamma sov över från igår och lämnade puderlila rosor efter sig, nu står de här på köksbordet där jag sitter och skriver. På tisdag ska jag på Call Me By Your Name på bio, någon som sett den? Jag är orimligt taggad. Och ännu mer teater senare i veckan. Nästan komiskt med så många olika event, men mest kul såklart.

Har ni haft en bra vecka? Jag hoppas det. Ta hand om er.

Recension: Natthimmel med kulhål

Idag är jag på uni från 08-20 och tänkte därför att vi ska blicka tillbaka på december. Jag hade nämligen läst den amerikansk-vietnamesiska poeten Ocean Vuongs diktsamling ”Natthimmel med kulhål” och recensionen publicerades i JP.

FullSizeRender

Ocean Vuong kom som tvååring från Vietnam till USA. Under uppväxten blev en fysisk, och språklig, integration central . I ”Natthimmel med kulhål” bär hans dikter spår av hemlandet, arv och sexualitet. Samtidigt finns i poesin en språkligt mästerlig och högst existentiell dimension.

Skrivandet som process bär med sig något på samma gång existentiellt och pånyttfödande. Ocean Vuong, poet och skapare av diktsamlingen ”Natthimmel med kulhål”, sätter ord på denna närvaro i en förklaring till varför han skriver: ”I am writing because they told me to never start a sentence with ’because’. But I wasn’t trying to make a sentence – I was trying to break free.”

Ocean Vuong föddes 1988 i Ho Chi Minh City, Vietnam, men flydde som tvååring till USA tillsammans med sin familj. Det finns en medvetenhet i Vuongs tillkännagivande som rotar sig hos mig. Kanske existerar den på villkoret av den språkbarriärer han som nyanlänt barn tvingades överkomma. Han berättar själv att han i fjärde klass fortfarande hade svårt att skriva, och därför brukade plagiera stycken från olika böcker till textuppgifterna. En dag bestämde han sig för att skriva en riktig dikt. Ur Martin Luther King Jr:s tal ”I Have A Dream”, då okänd för Vuong, hämtade han inspiration till texten ”If a Boy Could Dream” och målade genom orden ”promised land” och ”mountaintop” upp stora drömlandskap.

Idag har Ocean Vuong jämförts med både Emily Dickinson och William Shakespeare. Jag skulle vilja kalla honom sin egen. ”Natthimmel med kulhål”, en diktsamling i stort format med 95 äggvita sidor, är en skildring av livet. Här finns berättelser från Vietnam och kriget, likaså betraktelser över den kämpande modern och den mer frånvarande fadern.

I dikten ”Telemachos”, som i grekisk mytologi var son till Odysseus, porträtteras dynamiken mellan far och son: ”[s]om alla goda söner drar jag upp min far/ur vattnet, släpar honom i håret/ […] jag knäböjer intill honom för att se hur djupt/jag kan sjunka. Vet du vem jag är,/Ba? Men han svarar aldrig. Svaret/är kulhålet i hans rygg, bräddfyllt/med havsvatten”. Vuong väver varsamt ihop ett smidigt språk med skärvor av minnen och symboler. Genom ett modernismens kärleksmöte med något mycket mer arkaiskt lyckas Vuong erövra språket.

Aubade – en dikt eller sång om två älskandes uppbrott i gryningen. I ”Aubade med brinnande stad” varvas diktning om de beväpnade styrkorna i södra Vietnam 1975 med Irving Berlins ”White Christmas”. Kontrasteringen som uppstår är magnifik. ”Han fyller en tekopp med champagne, lyfter den till hennes läppar./Gapa, säger han./Hon gapar./Utanför loskar en soldat/sin cigarett medan fotsteg fyller torget som sten fallen från himlen. May/all your Christmases be white”.

De stilistiska företeelserna gör Vuongs dikter närmast fysiska. Orden bryter upp dikterna, liksom spricker längs med en husvägg. I det krackelerade har han sedan planterat. Och på så vis överkommer han de litterära konventionerna, i relation till hans egna språk blir de passé.

Dikterna är ödmjuka – måhända inte alltid i en ordagrann bemärkelse – men ödmjuka inför ovissheten. Språket är muskulöst och elegant, som en kropp som bär. Samtidigt förtvivlat och desperat. ”Säg kapitulation. Säg alabaster. Stilett./Kaprifol. Gullris. Säg höst./Säg höst trots det gröna/i dina ögon. Skönhet trots/dagsljus. Säg att du skulle döda för den”.

Ocean Vuongs poesi har formats med händerna. De är frukten av tidens umgänge med livet, eller kanske som han själv formulerar: ”[e]n amerikansk soldat knullade en vietnamesisk bondflicka. Alltså finns min mor./Alltså finns jag./Alltså: inga bomber = ingen familj = inte jag”. Dikterna reflekterar en medvetenhet som är få förunnad, i de lever på samma gång en konstant och en variabel vars samspel fyller texterna av liv.

 

Listan om böcker

Det är vinter i Stockholm och jag tänker att det är mysigt att läsa listor då? Minusgrader är ju synonymt med listor och te och filtar.

IMG_1180

Jag och min favoritbok.
100% jobbig fråga men jag tänker inte ändra mig, det är Wuthering Heights för alltid.

Läser just nu.
På tunnelbanan: Sapiens av Yuval Noah Harari. I sängen: Bränn alla broar av Siri Helle. I soffan: fortfarande A Christmas Carol av Charles Dickens (kan ju inte vänta tills nästa jul med att läsa ut den heller).

Den bästa platsen att läsa på.
Hemma – i min nyfixade myshörna i soffan. Annars kommer första pris alltid gå till hammocken i farfars trädgård om somrarna, särskilt innan han var tvungen att såga ner den enorma lönn som växt bredvid huset sedan han var liten.

IMG_1182

En tidning.
ICA:s tidning Buffé är mitt största guilty pleasure :)) Annars gillar jag tidningen Skriva och DN/SvD. Bild från nyss. Det ni inte ser är allt stökigt vid sidan av fotot.

En kokbok.
En? Varför inte flera, jag säger: Bonniers vegetariska kokbok, Bonniers kokbok, Det koreanska köket och Ivan Orkins Ramen. Tips tips att kika på dokumentärserien Chef’s Table på Netflix, särskilt avsnitten om Ivan Orkin och Jeong Kwan i säsong två. Magiska.

En bok av en svensk författare.
Kanske Hjalmar Söderbergs Doktor GlasJag vet allt det här av Annika Paldanius är också bra.

En bok som får dig att gråta.
Längesedan nu, men Himlen börjar här var en av mina favoritböcker i tidig tonår.

En viktig bok.
The Accusation av Bandi, berättelser från  människors vardag och liv i Nordkorea.

En bok av en utländsk författare.
The Noise of Time av Julian Barnes, fick av mamma i julklapp!

IMG_1191

Så sorterar jag min bokhylla.
Faktiskt efter epoker/genrer, jag har alltså hittat på ett eget klassificeringssystem. Kan dock meddela att jag är mycket beskyddande över mina böcker, Martin fick inte hjälpa mig sätta upp bokhyllan när vi flyttade, mvh kontrollbehov haha.

I all korthet: grekiska klassiker/medeltiden, Shakespeare, brittiska romantiker, moderna brittiska klassiker, Penguins English Library-serie (se bilden), ryssar, fransoser och tyskar, nordamerikanska klassiker, östasiatiska böcker, svenska klassiker, svenska moderna klassiker, svensk poesi, politik, andra världskriget och sist men inte minst generell contemporary litteratur. Ja, det var det 👏👏👏

En tjock bok.
Dostojevskijs Crime and Punishment, som jag har lovat mig själv att läsa i år.

En bok som berör.
Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen.

En tunn bok.
Marguerite Duras Älskaren, har inte läst än.

IMG_1181

En snygg bok.
Finns så många! Tycker min bokhylla mest består av snygga böcker *skryt*, Modernistas nyutgåvor av Tove Janssons romaner och noveller som utkom förra sommaren är superfina!

Presenttips.
Engelska/amerikanska böcker med soft cover, pga nästan alltid fina omslag? Det var ett väldigt generellt tips. Känns som att böcker behöver individanpassas. Kanske en kokbok, i sådana fall är Mobergs Så gott som grön fin att ge, jag gav den till pappa.

Ska läsa sen.
To the Lighthouse av Virginia Woolf och The Accusation av Bandi. Vill börja läsa dem nu men får tygla mig, har annars en tendens att läsa flera böcker samtidigt (som ni kanske märkt).

Listan hämtad från Flora.

 

Här är litteraturen att spana in i vår

Visst fick jag till en clickbate:ig rubrik där? Vi ska kika på litteratur från vårens utgivning! Det var länge sedan jag satte mig ner och granskade säsongernas utbud, men här kommer ett axplock av allt som ges ut. Observera 1 att de är valda efter min smak och mina referensramar. Observera 2 att jag inte läser deckare, genren är därför inte representerad.

collage

Agnes Lidbeck debuterade 2017 med romanen Finna sig, en skildring av ett urholkat äktenskap och en kvinna som ”lagt hela sitt existensberättigande i männens blickar, bara genom att vara attraktiv där kan hon finnas”, som SvD skriver. Boken hade helt gått mig förbi, men ska definitivt läsa den i år. Lidbeck ger i vår ut sin andra roman Förlåten på Norstedts, liksom diktsamlingen ”Ur” på Ellerströms förlag. Spännande!

collage-3

Något annat spännande är docenten Carl Cederström (Stockholms universitet) och professor André Spicers (Cass Business School) självhjälpsprojekt som mynnat ut i Den vilda jakten på ett (bättre) jagUnder 2017 antog de 12 månatliga utmaningar för att systematiskt förbättra olika delar av sitt liv, allt för att undersöka den extrema självhjälpskultur vi lever i idag. Om ni googlar har de intervjuats i tv.

I januari ökar de sin produktivitet, i juni maximerar de sin sexuella njutning och i september ska de bli miljonärer. Experimentet förvandlas snart till ett sätt att leva, där de investerar stora mängder tid och pengar i att bli den optimala versionen av sig själva.

Eileen är en helt annan roman, om en bekymrad och bitter ung kvinna som tar till snatteri för att ljusa upp sina dystra dagar. Mötet med den gladlynta Rebecca Saint John väcker hopp om en begynnande vänskap, men visar sig urarta i ett brott bortom reson.

collage-2

Floders stad av Zubhair Ahmes beskrivs av förlaget Modernista som en ”föregångare till en ny tradition av amerikansk poesi, med teman som migration, exil, flykt från krig, hos poeter som Ocean Vuong och Solmaz Sharif”. Just Ocean Vuongs diktsamling läste jag i december och tyckte oerhört mycket om, har därför en *känsla* av att denna kan vara intressant.

Det skrivande livet är essäisten Annie Dillards redogörelse – liksom titeln antyder – för livet som en skrivande människa och skrivandets villkor. Från Ellerströms.

collage-4

Slutligen två ungdomsromaner. Läser tämligen lite YA nu för tiden men måste ändå tipsa om Till alla killar jag har gillat av Jenny Han (för tyckte så mycket om den när den utkom för något år sedan) och Warcross av Marie Lu (för Marie Lu är en grym författare). Bra presenter till någon du känner, eller skön, icke-ansträngande läsning. Se Lavender Lit och Modernista förlag.

Det var alles för vårens utgivning! Måste säga att jag har höga förväntningar på de romaner, diktsamlingar och fackböcker jag listat. Vad är ni sugna på att läsa? Har ni hittat någon bok att låna/köpa hem?