Lämnar London

Det är konstigt att få växa upp i tjugoförsta århundradet. Människor är så mobila, det är lätt att resa. Jag har alltid älskat flygplatser av just den anledningen – här förenas folk av olika nationaliteter, etniciteter, av olika ålder och kön för att ta sig någonstans. För att resa bort eller komma hem. Det är fint.

Just nu sitter jag i gaten på Heathrow, påväg hem. I lördags gick jag upp vid halv sju för att åka till London, säga hej till Laura och Jacob.

Från Heathrow tog jag tuben in till Camden. Där mötte Jacob upp mig, vi köpte med oss indiskt och gick hem till hans korridorsrum. Och när Laura slutat jobbet lite senare på kvällen korsade jag halva stan för att ära middag på hennes italienska kvarterskrog. Kan ju redan nu påpeka att det blev en matresa i ordets sanna bemärkelse. Det är väl ändå den bästa typen av resa, eller?

Söndagen inleddes med brunch på ett (skandinaviskt) café i Notting Hill som hette Lisa’s. Vet inte hur skandinavisk maten faktiskt var + att det var ganska pricy, men min eggs florentine var god i alla fall.

Sedan tog vi bussen in till Natural History Museum och strosade omkring. Såg utställningar om evolutionen och människokroppen och dinosaurier, sådant som en läste senast på gymnasiet men som av någon anledning är mycket mer intressant nu. Därifrån åkte vi till Covent Garden, satt på en asiatisk restaurang i tre timmar och bara pratade. Åt mat som kvalificerade in på min topplista över bästa-maten-någonsin och njöt. Älskar att ha vänner som också är foodies.

Igår gick vi på stan, småshoppade lite. Sa hej till Jacob igen (bodde hos Laura). Var på pub och åt tapas vid London Bridge. Pratade oss till sömns på kvällen. Det är skönt att kunna ”bara umgås” också när en är ute och reser.

Imorse fick jag två ensamma timmar i stan innan jag tog mig ut till flygplatsen, så passade på att gå till Waterstones. Köpte Why I’m No Longer Talking To White People About Race. Andades London-luft och sa hejdå för den här gången. Saknar att inte ha mina vänner vid min sida varje dag, men försöker se fördelarna i det. Som att jag kan dra utomlands över en helg, sätta mig på ett flyg i två timmar och tillåtas upptäcka en helt annan del av Europa. Som att jag får längta lite efter dem, för det behöver en göra efter vänner lika mycket som partners, tror jag.

 

Resor, böcker och en guide till bokhandlar

Somliga samlar på souvenirer – när jag reser tycker jag om att köpa med mig böcker. En från varje resa. För att de är vackra. För att jag vill läsa dem. För att de är klassiker, och för att de blivit bästsäljare (i och för sig snarare det förra). Finns det något mervärde i att ha böcker ståendes i bokhyllan? Ja, jag tycker faktiskt det. Beauty is in the eyes of the beholder, n’est ce pas?

ezgif.com-gif-maker
Shakespeare & Company. Paris, 37 rue de la Bûcherie.
Bokhandeln öppnade för första gången 1919 av amerikanskan Sylvia Beach och blev ett tillhåll för flertalet författare som Ernest Hemingway, Ezra Pound och James Joyce. 1951 uppstod det Shakespeare & Company som existerar idag, först drivet av en George Whitman och numera hans dotter Sylvia Whitman. En vacker, gammal bokhandel med stegar längs med hyllorna. Bra utbud av klassiker, samtida litteratur, facklitteratur, lyrik. Mycket välbesökt och därmed möjligen något trång, om det är mysigt eller inte får en avgöra själv. Härifrån köpte jag med mig favoriten Wuthering Heights 2014.

Waterstones. Storbritannien/Nederländerna/Belgien.
Jo, Waterstones finns lite överallt. Det är Akademibokhandeln deluxe, i positiv bemärkelse. Oftast stora lokaler på flera våningsplan, kunnig personal. När vi skulle läsa Madame Bovary på engelskan i tvåan på gymnasiet, 2015, fick jag med mig en utgåva från London.

Open Door Bookshop Almost Corner BookshopRom, Via della Lungaretta 23 & Via del Moro 45.
Minns inte exakt var jag köpte Le Petit Prince, men det var i Rom. Hade gärna besökt bokhandlarna ovan, men Open Door Bookshop var stängd när vi var där. Pittoreska och genuina!

Bücherborgen. Berlin, under en bro nära Savignyplatz.
En stor bokhandel insprängd under en bro i Berlin. Stort utbud av klassiska böcker om konst, design, mode, fotografi, film. Det var inte här jag inhandlade Tales of the Jazz Age heller, men mycket fin bokhandel att strosa omkring i.

The English Bookshop. Stockholm, Södermannagatan 22.En bokhandel på hemmaplan. Är belägen på söder, ganska nära Nytorget. Vacker och mysig, välsorterad. Härifrån köpte jag Leaves of Grass av Walt Whitman, förmodligen en av mina vackraste böcker. Tror den är inbunden i graverat (fejk?)skinn. Väl värd ett besök!

Come in Llibreria Anglesa La CentralBarcelona, Carrer de Balmes & Carrer de Mallorca.
Alltså, det dräller ju av bokhandlar i alla städer. Här är två i centrala Barcelona som jag besökte i våras. Fick Wide Sargasso Sea rekommenderad av en tjej som jobbade i en av butikerna. Den tar avstamp i Jane Eyre, men berättar om Rochesters fru (”the mad woman in the attic”) och det liv hon levde i Karibien innan hon kom till England.

Och så mina två senaste inköp, A Christmas Carol från Edinburgh och Dantes Inferno, den första delen av Den gudomliga komedin, inhandlad nu senast i Paris. Från Waterstones och Shakespeare and Company. Det var alles, och givetvis långt ifrån alla bokhandlar en kan tänkas vilja besöka under resor i Europa. Nu ska de läsas, också.

 

When good Americans die, they go to Paris

För en vecka sedan spatserade jag runt i Paris. 48h tur och retur. Ändå hann jag känna mig uppfylld av atmosfären, lite mer kosmopolitisk än vanligt. Det måste finnas en anledning till att så många författare uttalat stora ord om denna stad. When good Americans die, they go to Paris, sa Oscar Wilde. Gäller det svenskar också?

IMG_0378

Weekends känns som ett fenomen. Du sätter dig på ett plan, åker till en plats, hinner vara där precis tillräckligt länge för att göra dig ”””hemmastadd”””, åker hem. På så sätt är de närmast traumatiska? Resan sammanföll mellan ganska hektiska veckor, men blev ändå det där andrummet jag hade hoppats på.

Vi promenerade mer eller mindre överallt – längs med gator där träden var klädda med ljusslingor, förbi crêpestånd och vagnar varifrån det osade av rostade kastanjer. Vi gick till Louvren, Carrefour (för er som inte vet: ett supermarket, mat är viktigt), till och upp i Triumfbågen och längs med hela Champs Élysées. Många +++. Tyvärr också100% obekvämt eftersom jag var naiv och packade ner platta sneakers och numera lever med en inflammerad/sträckt/??? fot.

IMG_0536IMG_0537

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eiffeltornet besöktes. Vi köade i säkert 1.5h i bitande, kylig vind innan vi tog hissen upp till andra våningen. Tur för oss att vi timeade solnedgången. Nere vid Trocadero glimrade blixtarna från människor som fotade.

IMG_0540

Och Notre Dame, Shakespeare and Company. Nu ska jag vara lite bitter och säga att jag tycker det är trist att bokhandeln blivit… kommersialiserad? Det stod en säkerhetsvakt utanför bokhandeln och såg till att det inte var alltför många människor inne samtidigt.  Har dessvärre inte monopol på att tycka om böcker och dessutom var jag ju turist själv. Ehe. Jag tog i alla fall hand om min tradition att köpa en bok varje gång jag är utomlands (vilket lett till en ganska ansenlig kollektion böcker). Från Paris fick jag med mig Dantes ”Inferno”. Mer om det i ett annat inlägg.

På söndagen åt vi av hotellets extended kontinentalfrukost, tog metron till châtelet och RER till Charles de Gaulle, tillika den mest förvirrande flygplatsen jag någonsin varit på. Jag har avtalet med mig själv att någon gång bo i Paris, om så bara för en månad. Kanske plugga, Sorbonne? Till dess ska jag *vårda* min franska och minnas den här resan som väldigt fin.